Stefan Widman tog alltså inte bara orden till hjälp när han avhandlade fjolårets fadäs. Hans predikan, som inleddes i pyjamasen, handlade bland annat om pinsamhet. Om att pinsamhet är något man måste acceptera.
- När jag försov mig i fjol var jag avklädd. För att kunna förmedla vad jag kände då var jag tvungen att utgå från min egen utsatthet. Jag kände att jag kan inte bara göra det i ord, jag måste ha med kroppen också. Visst hade jag bara kunnat prata, men det hade inte blivit någon nerv, ingen beröring.
Det var nog ingen i den fullsatta Domkyrkan som nickade till efter den inledningen, trots att timmen var tidig och att prästen bytte om till ordinarie kläder.
Efteråt fick Stefan Widman många varma kramar av besökarna.
- Vissa hade ingen aning om vad jag gjorde, men de förstod ju senare. Men många visste, det såg jag, och jag tror det väckte glädje. Det jag mest av allt fick höra av folk var att det var en fin och minnesrik upplevelse.
Lätt att förstå.
Stefan Widman kan mycket väl vara den första präst som predikat i pyjamas.
- Det finns en risk att det är så. Det här kan mycket väl vara sista gången jag predikar i pyjamas också.