NEWKIDAlexander Ferrer är skapt för det här. Snygg som få, i svart tajt skinnpaj, inför en toktaggad ung publik med ösiga hits. Vid sidan av tre meter höga fönster med en mörk Norra hamn på andra sidan, skulle det kunna vara en fejkad spelning som reklam för valfritt mobiltelefonbolag. Alltså: för perfekt.
Men det gör skillnad när det känns som om Newkid menar vad han rappar, sjunger eller säger. Tonårsångesten från vissa låtar på plattan är bortblåst och ersatt med röj, dans, hopp och ett levande popcorn på scenen. Mobiler i luften och fingrar som formas till hjärtan.
Tricket att läcka en rad ur refrängen i mellansnacket funkar varje gång och sitter som en smäck när Newkid pratar gott om Luleå, rynkar ögonbrynen, pekar på lycklig tjej längst fram och frågar: "Är det lugnt om jag kallar dig baby?" Full turbulens framför scen och jag kommer på mig själv med att undra hur han ska ta sig från den i hörnet inträngda scenen i ett stycke.
Newkid tonar ned med Jag gråter bara i regnet och det inte längre röjigt utan bara vackert.