Slående lik kung Bore dyker han upp bland skuggorna i den nedsläckta altargången. Iklädd en fotsid, vintervit päls och med en stämningsfullt fladdrande eldfackla i handen. Men med ett knippe fjädrar runt halsen i stället för ett rimfrostigt skägg.
Förväntan går nästan att ta på i de fullsatta bänkraderna. Strax innan har Överkalix kyrkokör och lärarkören Tonsilarna värmt upp med ett par högtidliga psalmer. Nu greppar Roger Pontare mikrofonen bland de tända ljusen, julpumlorna och renskinnen som utgör kvällens rekvisita. Tillsammans med Anna Nygren på piano och multiinstrumentalisten Tomas Bergquist från teves "Så ska det låta-band", bjuder den folkkäre sångaren sedan på ett pärlband av klassiska juldängor. Med allt ifrån "Nu tändas tusen juleljus" till "Jul, jul strålande jul" och "Gläns över sjö och strand" . Säkra julkort som tillsammans med Pontares mäktiga röst och speciella, godmodiga personlighet gör det nästan omöjligt att misslyckas.
Ändå dröjer det till den riktiga julstämningen infinner sig. Kanske för att mellansnacken och skämten sanningen att säga känns rätt spretiga. Och för att vissa inslag - till exempel "Hur ska det bli med min äldreomsorg", en omgjord cover på Beatles When I’m Sixtyfour - totalt saknar den röda jultråden. En annan orsak kan vara att Pontare aldrig tar i från tårna - vilket tidigare gett mig en av mina absolut största musikupplevelser (på Lillan i Luleå med Norrbotten Big Band). Det innebär för all del inte att kvällen saknar behållning. Tvärtom verkar de flesta av åhörarna trivas och nynna med. Inte minst när det börjar lacka mot slutet, och det är dags för alla julkonserters paradnummer: Oh helga natt.
Andra smällkarameller är de två ihopslagna och kompetenta lokalkörerna som definitivt förhöjer känslan. Och "En sång för miljoner röster " - ett finstämt stycke som handlar om att de hemlösa bör få någonstans att bo. Ett budskap som väl är väl värt att framföra så här i juletid?