Jag möter Mohammedreza i biblioteket på Kulturens hus. Omgiven av böcker, det trivs han med att vara. Han sitter böjd över en bok och pluggar historia. När vi möts väntar sommarlovet, men Mohammedreza använder nästan all sin tid till att studera. Han pratar flytande svenska efter tre år i Sverige. Han läser engelska och spanska i skolan, utöver sitt hemspråk dari. Efter sina studier på gymnasieskolans samhällsprogram finns det bara en väg för honom, universitetet. Kanske blir det juridik, lärarutbildning eller en utbildning inom ledarskap.
– Jag lovade min mamma att plugga hårt, säger han med ett leende. Skolan är det viktigaste för mig.
Det han uppskattar mest med skolan i Sverige är samarbetet med klasskamraterna. Grupparbeten är det bästa han vet, skolan i Iran var betydligt med individualistisk och eleverna tävlade ständigt mot varandra.
– Här är det mer gemenskap, det är jättebra. I Iran handlade allt om att försöka få det högsta betyget och konkurrensen var hård.
Mohammedreza gick drygt nio år i skolan i Iran. Men det var en svår situation för honom som afghan, han var tvungen att jobba samtidigt för att kunna finansiera sina studier. För afghanska flyktingar i Iran kostar det dessutom stora summor pengar om de ska kunna få försäkring och sjukvård. Familjen hade tillfälliga identitetskort som gjorde att de kunde leva i landet, men tillvaron var svår. När Mohammedreza blev äldre ökade dessutom risken för att han skulle bli deporterad till Afghanistan. Kvar i Iran finns hans föräldrar, en syster och en bror.
– Jag var 16 år när jag kom hit. Jag vill inte ens tänka på tiden innan jag fick uppehållstillstånd, det var så jobbigt. Jag visste bara litegrann om Sverige innan jag kom. Jag visste att det var kallare här än i Iran, men det var verkligen skitkallt!
Efter 1,5 år i Sverige fick han tillfälligt uppehållstillstånd i tre år. Den första tiden bodde han på ett boende i Råneå. Nu bor han i ett rum ute på Hotell Nordkalotten i väntan på en lägenhet. Han är kassör i det Socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU i Luleå.
– Sveriges finaste ungdomsförbund, säger han med ett leende.
Det politiska engagemanget hade han med sig hemifrån, hans pappa var under en tid aktiv inom lokalpolitiken i Afghanistan. Solidaritet och rättvisa var viktiga begrepp i hans familj och hans pappa brukade berätta för Mohammedreza om socialism och vad det innebar.
– Jag var intresserad ganska tidigt faktiskt, men det finns inte så många möjligheter att engagera sig politiskt i Iran, det är ju en diktatur.
Det var en av hans lärare som föreslog att han skulle gå med i ett ungdomsförbund. För honom blev det en viktig del i hans integration.
– Jag lärde mig språket och jag gick i skolan, men i skolan gick jag bara tillsammans med andra invandrare. Jag hade inga svenska vänner. Men sedan jag gick med i SSU har jag fått många svenska vänner, det har varit en väldigt bra upplevelse för mig.
Det är solidaritetstanken inom socialdemokratin som lockar honom mest, att minska samhällsklyftorna och visa medmänsklighet. Så är det inte inom alla partier, menar han.
– Borgerlig politik, som bygger på liberalism, handlar om att alla har rätt att göra vad de vill så länge de inte skadar någon annan. Men så ska det inte fungera. Tre personer ska exempelvis inte äga hälften av jorden, då finns det ingen rättvisetanke. Det är ren egoism.
SSU Norrbotten gick emot partilinjen när det gällde åtstramningen av migrationspolitiken som lanserades i våras. Och för Mohammedreza är det precis så ett ungdomsförbund ska kunna verka, att våga gå emot sitt parti och våga vara en kritisk röst. Frågan om migration och integration är en av de största inför höstens val. Det är också den allra viktigaste frågan för Mohammedreza, som även har hållit föreläsningar för andra SSU-medlemmar om situationen för afghanska flyktingar. Men han betonar att det finns många andra oerhört viktiga frågor, som den om vinster i välfärden.
– Sedan har vi skolan, sjukvården och den växande psykiska ohälsan bland unga. Det är också jätteviktiga frågor.
Under sommarlovet jobbar han på ett äldreboende i Råneå. Höstens val ser han fram emot med spänning, även om han är lite besviken över att han som engagerad inte får rösta själv.
– Tyvärr måste jag vänta tills jag blir medborgare och det tar ju några år. Men jag har många vänner som jag kan påverka till att rösta som jag vill, haha.
Han tror på politiken som en kraft att utveckla samhället och bekämpa en växande rasism. Själv skulle han vilja se ett förbud mot organisationer som hotar andra människor och som är ett hot mot demokratin. Samtidigt får rädslan för att betraktas som rasist inte hindra att man ställer krav på de som kommer till Sverige från andra länder, påpekar han.
– Samhället måste kunna ställa krav på att vi invandrare ska börja plugga eller jobba så fort vi får uppehållstillstånd. Det är också en socialdemokratisk regering som har gjort detta möjligt. Jag har lyckats med min egen integration och jag tror verkligen att den frågan går att lösa.