– Diskussionen om resursbristen inom polisen hör inte hemma i anslutning till den här händelsen, säger han med visst eftertryck.
Han konstaterar att lösningen i det här fallet hade varit att George Benberia i ett tidigare skede hade fått adekvat vård och att polisens uppgift inte är att utföra vårdinsatser.
Efter polisinsatsen som ledde till George Benberias död väcktes frågan från medias håll om händelseförloppet hade kunnat få en annan utgång om en uniformerad ingripande polispatrull hade skickats till platsen. Nu kom istället två civilklädda poliser från den så kallade krimjouren, som dessutom anlände i en civil polisbil. De skickades ut för att genom så kallad handräckning bistå den läkare som skulle undersöka George Benberia.
– Även om vi hade haft två-tre polispatruller som hade skickats till platsen så tror jag inte att det hade förhindrat det som skedde, med tanke på den situation som poliserna kom in i.
Patrik Hellberg betonar också att de två poliser som kom till platsen är fullt kompetenta för den typen av insatser och lika väl förberedda som en så kallad ingripande polispatrull hade varit.
– En av de här två poliserna arbetar dessutom som yttre befäl och är duktig och kompetent på alla vis.
De två poliserna hade också enligt händelserapporten hunnit få information om att det brann i lägenheten och att det kunde finnas en knivbeväpnad person på platsen, innan de lämnade stationen. Oxana Sepman undrade varför poliserna dröjde och varför det inte gjordes någon insats för att hjälpa henne och hennes familj att ta sig ut ur den brinnande lägenheten. Hon ifrågasatte också varför polisen inte aktivt sökte efter George.
– Det går väldigt snabbt när de kommer till platsen. Men det jag har fått höra är att poliserna har försökt lokalisera om det fanns personer som befann sig i ett livsfarligt läge, med tanke på branden och på mannen med kniv. De slog in ett fönster för att kotrollera detta och sedan får de uppgifter om att det finns människor på baksidan av fastigheten. Där befinner sig en man och kvinna i ett nödvärnsläge och i det läget väljer den ena av polismännen att avlossa sitt vapen.
På frågan om uniformerade poliser hade skickat tydligare signaler till George Benberia om att ge upp och släppa kniven svarar Patrik Hellberg att det lika väl hade kunnat bli tvärtom.
– Det är omöjligt att uttala sig om hur olika människor reagerar på uniformerade poliser i en sådan här situation.
Dessutom är civilklädd polis eftersträvansvärt vid handräckningsärenden, av hänsyn till den person som är sjuk.
– Det är långt ifrån alltid vi lyckas uppnå det målet, men det är lagstiftarens avsikt att det ska vara så, säger han.
Patrik Hellberg känner sig också trygg i att de två poliser som besökte lägenheten på eftermiddagen, några timmar innan situationen urartade, gjorde rätt bedömning när de lämnade George benberia och familjen utan att vidta åtgärder.
– De åker till lägenheten och pratar med de som finns på platsen. De lägger ned gott om tid, de är på plats i ungefär en timme. Efter ett långt samtal kommer det fram till att förutsättningarna för att omhänderta den här personen för tvångsvård inte är uppfyllda. Lagstiftningen ser ju ut som den gör för att ingen ska riskera att tvångsomhändertas utan konstaterad grund.
Men hade det inte varit bättre om poliserna stannat och inväntat läkare?
– Vad som hade hänt om olika scenarier hade infunnit sig, det är omöjligt för mig att svara på. Jag är trygg med att de poliser som fanns på platsen tog rätt beslut, jag litar på min personal.