Boken ”Kompromisskungen” som han har skrivit tillsammans med journalisten Lena Callne från Boden, har nyss anlänt från tryckeriet.
– Det är många som har sagt att jag borde skriva min självbiografi. När jag fick höra att Lena Callne skulle sluta på radion, ringde jag henne samma dag och frågade om hon vill ville göra jobbet ihop med mig, berättar Per-Ola Eriksson som bjuder på kaffe och bullar hemma på altanen i Gammelstad.
När hustrun Lena Eriksson hastigt dog efter en stroke för två år sedan kändes det som att allt tog slut för honom. Han hade dessutom blivit i det närmaste blind efter att ha drabbats av ögonsjukdomen grön starr och han gick in i en djup depression. En av dem som stöttade honom var hans gode vän Göran Persson som ringde varje dag. Dottern Marianne var självklart också ett stort stöd. Och istället för att ge upp livsgnistan bestämde han sig för teckna ner sina minnen från ett långt och innehållsrikt liv. Mycket med hjälp av det 60-talet pärmar med pressklipp som hans fru gjort i ordning och som finns bevarade i kontoret.
– Jag har faktiskt gått igenom allt, säger Lena Callne.
Tillsammans har de valt ut episoder som varit extra intressanta. Om kvällstidningarna kommer att plocka upp något låter han vara osagt, men visst finns beskrivningar av ett högt politiskt spel på riksnivå, avslöjar han.
– Vi har varit måna om att det inte ska bli långtråkigt, utan underhållande att läsa, säger Lena Callne.
Tanken var att han skulle gå i sina föräldrars fotspår och bli bonde. Med det målet i sikte gick han Grans lantbruksskola. Han berättar i boken hur stolt han var när han for med sin far på husdjursutställning och de fick pris för sina rödkulliga kor. Men genom sitt samhällsintresse och engagemang i Centerns ungdomsförbund tog hans liv en helt ny riktning.
Han valdes in i landstingsfullmäktige, därefter i riksdagen och slutade som landshövding för Norrbotten.
Under 1990-talet var han ordförande i riksdagens finansutskott och tillsammans med socialdemokraternas Göran Persson och Erik Åsbrink var han en av de ledande i att ta Sverige ur en av de djupaste finanskriserna i modern tid.
– Jag har alltid varit ute efter resultat och bra på att kompromissa. Vid den tiden var det nödvändigt, berättar han.
Relationen till Göran Persson utvecklades till en nära vänskap över partigränserna. När Per-Ola Eriksson fyllde 50 år och firade hemma i Gammelstad med grannarna hände något mycket ovanligt. Han beskriver i boken hur Göran Persson, som då hade blivit statsminister, finansminister Erik Åsbrink och dåvarande landshövdingen Björn Rosengren dök upp för att överraska honom: ”Vi kan väl konstatera att sorlet bland de andra gästerna tystnade när trion i sällskap av ett gäng säkerhetsvakter gjorde entré.”
Trots att han fick avstå mycket tid från familjen kände han att han hade sin hustru bakom sig under åren i Stockholm och han ångrar inte sina livsval. Däremot, efter viss självrannsakan på äldre dagar, tycker han att han borde ha berättat om sin ögonsjukdom tidigare. Det hann börja gå rykten om att han var berusad på jobbet som landshövding. Vid ett tillfälle snubblade han i en trappa mitt framför ögonen på drottning Silvia.
– Jag tyckte inte att det hade med mitt ämbete att göra men efteråt har jag tänkt att jag kunde varit mer öppen med det.