I strålande solsken men ganska kallt i luften, samlades i veckan ett glatt gäng från Björkskatans PRO-förening för en vänskapsmatch mot klass sex från Innovita-skolan. Sporten var gåfotboll.
– Syftet med dagen är att visa att idrott och hälsa är livslångt. Bara för att man är äldre betyder det inte att man inte kan vara med och spela lagsporter, säger Paulina Lindström initiativtagare och rektor vid Innovita-skolan.
I dagsläget finns det inga gåfotbollslag i Luleå utan det är PRO-föreningarna som träffas och spelar ibland.
Luleåbon Roger Sjöström är en av 17 ambassadörer för gåfotbollen i Sverige. Han har det största distriktet som täcker en fjärdedel av Sveriges yta – Norrbotten.
– Jag är ensam för hela Norrbotten så det blir lite avstånd, skrattar Roger Sjöström.
– Jag försöker sprida sporten men det är svårt att få med fotbollsföreningarna, det är främst PRO-gängen som är aktiva. Just föreningen på Björkskatan är väldigt aktiva med boule, line dance, promenader och yoga med mera.
För många av pensionärerna är gåfotbollen en lika social verksamhet som motionsdito.
– Vi måste få ut folk att röra på sig. Under pandemin var det enormt många som blev ensamma och det har inte blivit bättre efteråt, det är många äldre som är isolerade.
Det börjar dra ihop sig till matchstart – men var är alla spelare? Ingen direkt anmälan till medlemmarna har gått ut och PRO-trion som är på plats börjar skruva på sig lite nervöst. Men snart kan de andas ut, en efter en droppar pensionärerna in, en av dem är Anna-Lena Lundholm.
– Jag brukar vara med varje gång. Det är jättekul, säger hon.
Birgitta Eriksson kommer till matchen med hjälp av en rullator och får hjälp ned till planen.
– Jag har opererat båda knäna och ska inte spela, säger hon.
Men det löftet kommer hon inte att hålla speciellt länge.
Och nu kommer även motståndarna, för dagen iklädda röda matchtröjor. Det är dags för gemensam uppvärmning men först en genomgång av reglerna.
Roger Sjöström förhör eleverna som har full koll. Inget spring, inga bollar över midjan och ingen kroppskontakt är de viktigaste reglerna inom gåfotboll.
Eleverna från klass sex på Innovita-skolan ser lite nervösa ut – en kombination av den kalla höstluften och matchnerver.
– Det ska bli jätteroligt, fast samtidigt asläskigt. Tänk om vi förlorar, säger Stella Johansson
Precis innan matchen ska dra igång dyker ytterligare en spelare upp, Folke Bergman kommer på precis utsatt tid för matchstart och är kanske lite stressad, cykelhjälmen är kvar på huvudet.
Matchen drar igång och trots att spelarna alltså bara får gå så är det ganska högt tempo.
Från läktarhåll skanderar publiken, som till största del består av andra elever från skolan: "HEJA PRO! HEJA PRO!".
Eleverna från klass fyra har hittat sin favorit på plan och har döpt om PRO Björkskatans vice ordförande Bror Öhman, som visar på fint bollsinne, till Messi.
Nyopererade Birgitta Eriksson kunde alltså inte hålla sig och spelade några minuter och noterades för ett mål.
– Trots alla reservdelar gick det bra. Det är jätteroligt och nyttigt så länge man inte ramlar, konstaterar hon och tillägger: Eleverna var jätteduktiga. Det märks att de är snabbare i både tanken och fötterna.
Hur gick det då i matcherna som för Jeremiah Famurewa blev tre till antalet?
– Det var jätteroligt och vi vann två matcher men det var svårt att inte springa.
Vad är roligast, vanlig fotboll eller gåfotboll?
– Vanlig fotboll. Eller båda förresten, säger Jeremiah Famurewa.
– Det var kul för man blir inte så trött och det var inte så svårt, säger Emilia Rosenius Dahl.
Även om det skiljer en hel del i ålder mellan lagen så verkar det som att alla hade lika roligt.
Efter matcherna bullade PRO upp och bjöd på fika. Ena laget fortsatte på den inslagna vägen och gick till lokalen. Det andra sprang – ni får själva gissa vilket.
Men det var en sanning med modifikation. Efter en stund kommer Messi, förlåt Bror Öhman, faktiskt springande, någon har levererat fikat till fel lokal.
Så kan det också gå.