Janne Sorjonen och Carola Taavo är inte sugna på någon ny solresa efter kaoset och skräcken på Rhodos.
Redan i bussen på väg till hotellet kände Carola Taavo, 52, och Janne Sorjonen, 51, röklukten. De kunde se hur rökmolnen steg mot skyn. Men det var långt ifrån deras resort och när paret ställde frågor kom ständigt lugnande besked.
Tillsammans med 12-årige sonen Oskar hade paret sett fram emot en härlig vecka i solen, men dagarna kom i stället att präglas av oro och kaos.
– Vi kom fram på onsdagen och redan på fredag slutade hotellets luftkonditionering att fungera. Det var 39 grader varmt ute och det blev snabbt lika varmt inomhus. Det var omöjligt att sova, säger Carola som upplevde situationen som hälsofarlig.
– Vissa av hotellgästerna valde att sova på sina balkonger, men det vågade inte vi som bodde längst ner, säger Janne.
Beskedet från både hotellreception och researrangör var att haveriet berodde på skogsbränderna. Men det var inte bara luftkonditioneringen som la av, hotellet blev snart utan både ström och vatten. Situationen blev i det närmaste ohållbar när det varken gick att spola i toalettstolen eller att duscha.
Familjen försökte njuta av sin resa i alla fall, men under Jannes motionsrundor på morgnarna kunde han inte låta bli att oroas över rökmolnen och alla räddningsplan som flög lågt över hotellområdet. Han fick lägesrapporter från badvakten, som jobbade extra med att släcka bränderna under nätterna.
– Vår 12-årige son var väldigt orolig och ville knappt vara ute och bada längre. Själv var jag flera gånger i kontakt med researrangören och fick lugnande besked varenda gång, till och med två timmar innan larmet gick, säger Janne.
Han och Carola satt ute på sin altan när mobilens larmsignal ljöd. I nödmeddelandet stod att samtliga måste evakueras på grund av att branden närmade sig. Oskar som låg och vilade på sängen flög upp och sa att det hänt något, de måste fly.
– Han var väldigt skärrad. I samma veva knackade våra hotellgrannar på dörren. De sa att det var allvar nu, vi måste skynda oss att packa våra grejer, säger Carola och berättar att de båda familjerna hjälptes åt med att packa och bära allt till receptionen där samtliga skulle samlas.
I många av familjens semesterbilder är himlen fylld av rök. "Branden var ständigt närvarande", säger Carola och Janne.
Därefter följde en två timmar lång väntan på att få komma med någon av bussarna som skulle köra turisterna till en tryggare plats.
– Informationen var väldigt dålig, men vi snappade upp att branden var 12 timmar ifrån oss, och brandröken betydligt närmare. Janne var så stressad att han fick kramp i bröstet och människor som köade till bussarna knuffade sig fram. Vissa började till och med slåss.
När familjen till slut fick plats på en av bussarna fick de uppleva ännu mer kaos då utmattade och soltrötta barn började kräkas, innan chauffören blev tillsagd att köra lugnare.
Familjen fick olika bud hela tiden om var de skulle köras. Helst ville de flyga hem med första bästa flyg, men de placerades till slut på ett evakueringshotell på den norra sidan av ön.
– Vi har trots allt kommit lindrigt undan. På flygplatsen träffade vi familjer som tvingats fly med båt och bott i gymnastiksalar, utan hjälp från resebolagen. Heder åt grekerna som ställt upp med all sorts hjälp till strandsatta turister, säger Carola som under resan funderat mycket på klimatförändringarna.
– Jag är inte sugen på Rhodos igen, nu stannar vi nog mest på hemmaplan, säger hon.