De bor i ett hus på 180 kvadratmeter med sex sovrum ute på landet och arbetar båda två i det egna tunnbrödsbageriet.
Deras egna barn är 35, 34, 26, 22 och 21 år gamla och har flyttat i hemifrån och flera av dem har fått egna barn. Men på den tiden då alla bodde hemma hade de ofta kompisar på besök och det hände titt som tätt att kompisarna sover över på helgerna.
– Kompisarna sa till våra barn att ”Ni har så fräna föräldrar – de sitter ju och spelar spel och kort med er”, berättar Monica Lundmark leende.
Det var så de kom att tänka på att de kanske skulle ta det ett steg till och faktiskt försöka ställa upp för barn som behövde det på ett mer seriöst sätt. De hade bekanta som var familjehem och tyckte det verkade spännande.
– Vi känner ju för barn och gillar att hjälpa folk, säger Jonny Lundmark.
Bokhyllorna i vardagsrummet där de bjuder på kaffe idag är fyllda av spel och DVD-filmer. Att spela spel och se på film är fortfarande en favoritsysselsättning hos Lundmarks, nu tillsammans med de familjehemsplacerade barnen.
Det första de gjorde var att anmäla sig till kommunen för att bli kontaktfamilj för barn som kom till dem en gång i månaden. Men de kände snart att de ville göra mer. Det var ett stort beslut att bli familjehem och först pratade de igenom det ordentligt med de tre barnen som fortfarande bodde hemma då, så att alla var överens.
– Man måste ju öppna dörren för ett barn som aldrig bott här förut och det gäller att kunna bemöta situationen, säger Jonny Lundmark.
Innan de blev godkända av kommunen genomgick de en nästan sex timmar lång intervju, då de satt i var sitt rum med var sin utredare. Deras svar skickades sedan till en oberoende psykolog. Båda befanns lämpliga som familjehemsföräldrar.
Det första barnet som placerades hos familjen Lundmark var en tolvårig flicka. Sedan dess har de haft totalt 13 barn boende hos sig under kortare eller längre tid. Barnen har kommit från bland annat Kalix, Boden och Luleå, men också från södra Sverige. För närvarande har de tre placerade tonårspojkar.
Det finns ingen mall för hur man ska arbeta som familjehem, berättar de, men det är några saker de tycker är viktiga. Till exempel att barnen inte ska sitta och kolla på Youtube på telefonen hela natten och att alla ska äta tillsammans.
– Vi håller ganska hårt på mat- och sovklockan, säger Jonny Lundmark.
Barnen måste också vara med och turas om med sysslor som snöskottning, gräsklippning, städ, tvätt, disk och matlagning.
– Det är ju sådant som man gör i en familj, man hjälps åt. Dessutom är det viktigt att lära sig för att man ska kunna bo själv så småningom, säger Monica Lundmark.
Att vara familjehemsförälder handlar mycket om att stötta i skolarbetet, sitta tillsammans och göra läxor, kolla att gympakläderna är packade, gå på utvecklingssamtal och att hämta och lämna på aktiviteter.
Att kunna trösta och ge närhet är också en del i att vara familjehem, även om det måste ske med lite fingertoppskänsla och respekt för vad barnet vill.
– Vill barnet ha en kram så får det en kram. Men man vill inte inkräkta på deras sfär alltför mycket. Ibland räcker det att lägga handen på axeln och visa att vi finns där, säger Monica Lundmark.
Det kan bli sena kvällar då de sitter och pratar med barnen om hur de känner och mår.
Konflikter är också något de måste räkna med. Den första tiden brukar barnen uppträda väldigt artigt, berättar de, men när de har hunnit bo hos dem i tre, fyra veckor börjar de slappna av och orkar inte hålla fasaden uppe längre.
– Då kommer det i regel ett utbrott och det blir brytpunkten när de börjar de släppa in oss och vi kan börja jobba, berättar Jonny Lundmark.
I vissa fall har barnens föräldrar frivilligt gått med på placeringarna, i andra fall sker placeringen med tvång. Men barnen har i stort sett alltid rätt till kontakt med föräldrarna, även om det kan vara i olika omfattning och ibland endast på telefon eller övervakat hos socialen.
Monica och Jonny Lundmark träffar i regel också barnens föräldrar och känner inte att det är något problem.
– Mammor och pappor är alltid mammor och pappor, även om det inte har varit perfekt. Vi ser oss som vikarier eller ställföreträdande föräldrar så länge de bor hos oss och vi gör det för barnens bästa, säger Monica Lundmark.
Om det ordnar upp sig i det ordinarie hemmet kan barnen få flytta tillbaka dit. Placeringen omprövas en gång i halvåret och då får Lundmarks besök av någon från socialförvaltningen som ser till att barnet har det bra i familjehemmet.
Tidigare har de även tagit emot yngre barn, men nu känner de att det passar dem bättre att vara tonårsföräldrar.
– När man har småbarn måste man stiga upp jättetidigt och tonåringar går ju aldrig och lägger sig, konstaterar Monica Lundmark.
Dessutom gillar de tonåringar.
Att ha bra tålamod och inte ett alltför hetsigt humör är viktiga egenskaper för familjehemsföräldrar, men också att vara trygg i sin egen relation. Monica och Johnny Lundmark har själva varit tillsammans i 36 år och hade hunnit ”göra bort” och lösa de eventuella problem de har haft i äktenskapet innan tog emot placerade barn.
Efter tio år som familjehem tycker de fortfarande att det är lika givande.
– Belöningen är att få se hur barnen växer som människor och utvecklas till självständiga unga vuxna som klarar sig själva, säger Jonny Lundmark.