Vilken bild av Dag Hammarskjöld bär du på? Är det den svenske ämbetsmannen som blev Förenta Nationernas generalsekreterare? Kanske rör det sig om han som under oklara omständigheter omkom vid en flygkatastrof i Afrika 1961. Eller måhända avses ledamoten av Svenska Akademien som oväntat nog visade sig vara något av en filosof och gudssökare vars efterlämnade tankespråk har utgivits under titeln ”Vägmärken”. Till sist kanske vi stannar inför ett lokalt nordligt perspektiv. Han var en passionerad fjällvandrare och gärna då med Sarek och Kvikkjokk som utgångspunkt.
Detta och mycket mera serveras i historikern Henrik Berggrens biografi som vet att berätta om det enskilda människoödet utifrån biografins alla kännetecken. Med det menas en kronologisk skildring från födelse till död, fördjupningsavsnitt här och var för att måhända lätta upp texten samt ett rikt urval bilder där den välpressade generalsekreteraren ständigt passerar revy.
Vi får inte heller glömma bort lite ”skvaller”, som varför gick han ensam genom livet utan att ha någon kvinna vid sin sida? Boken är tydligen i takt med vår egen tid. Biografin kom ut hösten 2016 och finns redan i sin tredje utgåva. Författaren Henrik Berggren är tidigare känd för en bildbiografi om Olof Palme. I den här inledande presentationen kan, om så önskas, man även kalla in den sista länken i kedjan, den utomstående recensenten. Det kan gälla några personliga anknytningar till det globala ämnet.
Dag Hammarskjöld föddes ett årtal som är lätt att komma ihåg, nämligen 1905, eller samma år som unionsupplösningen mellan Sverige och Norge. Då ingick fadern Hjalmar i den svenska förhandlingsdelegationen samtidigt som den unge Dag föddes i Jönköping.
Snart var fadern inte bara minister, han var en sådan med tillägget ”Hungerskjöld” med tanke på livsmedelsbristen under första världskrigets avspärrning, Sonen Dag bodde hemma hos sina föräldrar, d v s på slottet i Uppsala. Han läste bl a nationalekonomi, kom till statsförvaltningen och det är därifrån hans internationella karriär startar.
Han blev med modernt språkbruk ”headhuntad” att efterträda norrmannen Trygve Lie som FN:s generalsekreterare. Vi har nu hunnit fram till 1953. Hammarskjöld hälsades välkommen till New York med orden att ta över världens mest omöjliga jobb. Lie hade stupat på Sovjetunionens veto och mycket av samma sak skulle gälla även Hammarskjöld. Det var inte lätt att tjäna som generalsekreterare utifrån att Säkerhetsrådet hade fem länder med vetorätt. Saken blev inte lättare när Hammarskjöld, som Berggren ofta framhåller, tog de små staternas parti gentemot de stora.
De internationella ”affärerna” följde också slag i slag. Vad sägs om Suezkrisen 1956 eller vad som blev den stora finalen i Hammarskjölds liv när han tog en flygtransport för fortsatta politiska förhandlingar i Ndola i Nordrhodesia. Slutet blev nedskjutning av flygplanet, där både orsak och förlopp fortfarande kvarstår som dunkla.
Behöver vi säga att detta utlöste en storm av reaktioner liksom en uppvisning av officiella hedersbetygelser på högsta nivå i Uppsala 29 september 1961. Det är inte varje dag som US Air Force One landar på Arlanda. Det är inte varje dag som motorvägen mellan Arlanda och Uppsala är reserverad för enbart begravningsgäster. Det är inte heller brukligt att de officiella begravningsgästerna begränsas till personer av minst generallöjtnants rang.
Och sen kom fotfolket, vi studenter, som erbjöds att bilda häck i långa led vid domkyrkan. Egentligen begrep vi ungdomar inte riktigt vad vi fick vara med om, alla dessa höjdare som vi såg passera.
Några timmar senare sökte vi oss tillbaka till våra studentrum men kunde inte låta bli att fråga varandra: Var Hammarskjöld så stor som Henrik Berggren och många andra beskrivit honom? Vi hade inget svar då – och frågan känns fortfarande som öppen.