– Hamnen blir navet för hela logistiken. Den kommer vara med och möjliggöra hela omställningen som leder till tillväxten. Alla infrastruktursatsningar är viktiga för den gröna omställningen och hamnen är en del i det, säger Anders Dahl.
Han har tidigare varit militär, sjöofficer samt civil sjökapten, men har under de senaste tolv åren haft olika roller inom Sjöfartsverket. Den 1 oktober tillträdde han som vd för Luleå hamn.
– Hamnverksamhet som gränssnitt mellan shipping och kund är otroligt spännande ur ett logistikperspektiv, men jobbet gör också att man får vara en del av den transformeringsresa som påbörjats mot den hållbara och fossilfria världen.
Hur ser du på den gröna omställningen i Norrbotten?
– Den är naturligtvis ett nödvändigt bidrag för att nå de globala klimatmålen, men också en rolig tid för en liten region att ges möjligheten att visa att stordåd är möjliga.
Den nya hamnen ska säkra en mer hållbar sjöväg till Europa och världen. Bränsleförbrukning, miljöutsläpp och fraktkostnader ska minska och industriernas konkurrenskraft ska stärkas. Hamnen kommer kunna ta emot större fartyg som kan frakta tre till fyra gånger mer gods än i dag, berättar Anders Dahl.
– I dag hanterar vi åtta miljoner ton på ett år, det är ungefär 550-580 fartyg som löper varje år. Det ska fyrdubblas. Göteborg, Nordens största hamn, ligger under 40 miljoner ton och de siffror vi är uppe i nu, om allt går enligt planerna, ligger en bra bit över 30 miljoner ton. Vi spelar på samma division som Göteborgs hamn och lämnar alla andra relativt stora hamnar bakom oss. Luleå, med 80 000 invånare, kommer ha en hamn som är i paritet med Nordens största hamnar.
Själva hanteringen av godset kommer också förändras. I Luleå hamn ska fartyg och gods skyddas från olika väderförhållanden.
– Vi ska bygga en stor carport för lastfartyg som ska kunna användas under isförhållanden och snöstormar. Där inne ska man kunna lasta stora stålrullar. Vi ska kunna hantera gods på ett sätt som vi inte har gjort tidigare och i väldigt stora volymer, säger han och fortsätter:
– Man tittar också på hur man skulle kunna nyttja vätgasen för att förädla transporterna och förse fraktfartyg i hamnen och fartygsflottan med e-bränsle för att bidra till den gröna omställningen. Hela logistiken kommer att förändras. Det är en stor förändring att transportera gods och handha gods som vi inte har förutsättningar för i dag.
Han berättar om fördjupningen av hamnen och farlederna samt breddningen av farlederna.
– Malmporten, som pågått i ungefär tio år, är basen i allting. Farleden är gammal och utan kapacitetsökning och renovering är det inte möjligt att åstadkomma den hamn som är planerad. Utan Malmporten hade de här planerna inte varit genomförbara, säger han och fortsätter:
– Från början var syftet med Malmporten att kunna skeppa ut mycket malm, men den tesen försvann. Nu pratar man järnsvamp och annat. Tack vare att projektet är så långt framskridet så är förutsättningarna goda för att genomföra Malmporten i god tid och gynna omställningen. Om man skulle starta upp Malmporten i dag så skulle det ta många år.
Vilken är den största utmaningen för Luleå hamn?
– Att som liten aktör med begränsade medel möta de enorma behov som föreligger, både i tid och omfattning. Det är såväl utmanande som stimulerande.
Var befinner ni er i processen?
– De tunga processerna är på plats, som exempelvis miljödomen. Starttillstånd och miljötillstånd ligger färdiga. Stadsansökan ligger i processen nu. Vi ska börja färdigställa underlaget för upphandling inom kort. Det börjar snart bli skarpt läge. Mot årsskiftet ska tillstånd vara färdiga. Som det ser ut nu kommer provmuddringarna genomföras i början av sommaren nästa år. Sedan börjar den riktiga muddringen 2024.
Det handlar om 20 miljoner kubikmeter som ska muddras i djuphamn, hamnområde och farleder.
– Det är en lång process. Vi börjar med att muddra bort de miljöförorenade massorna i hamnområdena. Sedan skalar vi av moränskiktet för att komma åt berget som ska sprängas. Det ska sedan användas som fyllnadsmaterial för områden som nu ligger under vatten som ska bli landytor. Hela farleden ska muddras på olika sätt, säger han och fortsätter:
– Det är ett gigantiskt projekt som bygger på en rad processer som ska tajmas in. En dominobricka som faller får full effekt på de andra. Det är viktigt med en gateplan som hålls. Det kan finnas lite utrymme för hack i skivan, men det får inte bli för stort.
Var är ni 2030?
– Om allting går enligt planerna så kommer vi och industrierna gå hand i hand när vi närmar oss 2030. Det kommer att vara en logistiklösning från leveranför till kund.
Hur känns det att vara med på resan?
– Det känns naturligtvis jättehäftigt. Man ska vara medveten om att vi har en liten region. Det är ingen som har gjort någonting liknande tidigare. Det är jätteroligt att få vara delaktig i en så stor händelse som sätter avtryck för framtiden. Vi skriver historia, säger han och tillägger att det kan vara lite svårt att vänja sig vid hastigheten i projektet.
– Det brukar vara åt andra hållet, stora projekt har ofta enorma ledtider, men nu går det hisnande snabbt. Det är svindlande stort och går svindlande snabbt. Det är bara att sätta sig i rymdskytteln och hoppas man kommer ut på andra sidan.
