På i Morjärv

Tigerjakt, bortsprungna vildsvin och dundermedicin för att slippa få skorna nedpinkade. Det är bara något av det skojfriska innehållet när premiärridån för Morjärvsrevyn går upp i kväll. Årets revy är den sjunde i ordningen, och målet för det entusiastiska amatörteatergänget i Morjärv är detsamma som tidigare:
- Att vara så tokiga som möjligt och bjuda på oss själva, konstaterar ett av de säkraste skrattkorten, Evert Nilsson, muntert.
Detta lyckas definitivt under onsdagskvällens generalrepetition som blir en cirka två timmar lång kavalkad av sketcher, musik och sång.
Allt börjar med att hela gänget kommer in på scenen och värmer upp med lite sköna toner. Tempot ökar sedan, och innan föreställningen är slut har såväl Morjärvs egen Tiger Woods (Dennis Piuva) som Anna Anka (Josefin Sohlman), självaste "Foppa" (Evert Nilsson) och Skavl... förlåt Skvallran (Margareta Sundkvist)... hunnit beträda scenen.

Till de absoluta guldkornen hör när det vankas babysim och det plötsligt dyker upp märkliga överraskningar i barnvagnar och under kjolstygen. Och när livets källa utforskas med slagruta och isborr!
Andra höjdpunkter är revyorkestern och - inte minst - när Johanna Sohlman bjuder på en lysande version av melodifestivalens vinnarlåt This is my life som får det att knottras på armarna.
Förutom skådespelarnas sköna Morjärvsdialekt blir det aldrig så lokalt att bara "morajärvarna" själva förstår poängerna. Det mesta har i stället en allmän Norrbottensprägel och skulle antagligen fungera på vilken scen som helst i länet. Ibland osar ederna så det nästan ryker, och som brukligt är i sammanhanget hamnar en hel del "under bältet".
Bakom skämten står i stort sett samma gäng som förut, med undantag för nytillskotten Olle Sundkvist och Seth Nilsson (som ser ut att platsa alldeles utmärkt).

Nytt för i år är själva platsen för skådespelet som äger rum i Morjärvs gamla skola. Här inne har ensemblen inte bara övat på replikerna sedan januari-februari, utan också förvandlat två ihopslagna klassrum till en mysig och stämningsfull salong med ett scenbygge av trä och röda sammetsstolar från Norrbottensteatern. Att lokalen inte är så stor bidrar till att föreställningen känns lite extra intim och charmig.
Under generalrepetitionen blir det visserligen en hel del avbrott när föreställningen ska "slimmas in". Men det är ju just detta som en generalrepetition är till för. Och får man det bara att flyta har Morjärvspubliken garanterat några trevliga revykvällar att se fram emot.