Övergångsställena blir allt färre i Luleå

Den första maj år 2000 infördes den så kallade zebralagen, som innebär att bilarna ska stanna om det kommer en fotgängare vid ett övergångsställe.
- Samtidigt hölls en informationskampanj som var väldigt bra. Kanske lite för bra. Många fotgängare började gå rakt ut i gatan utan att ta någon som helst hänsyn till bilarna, vilket inte alls var meningen.
Påkörda bakifrån
Enligt Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, har antalet olyckor med fotgängare vid övergångsställen ökat med mellan 15 och 20 procent i landet sedan lagändringen infördes. Dessutom har antalet personskadeolyckor bland bilister vid övergångställen ökat med 70 procent till följd av att bilar blir påkörda bakifrån.
- Det handlar om när bilister tvärbromsar vid övergångsställen och de som kommer bakom inte hinner stanna.
De senaste åren har Luleå kommun tagit bort flera övergångsställen. Varje gång trafiksignalskorsningar byggs om till rondeller försöker man alltid hitta andra lösningar för gående. I dag finns det kvar 230 övergångsställen i hela kommunen.
- Av dessa är 150 sådana som vi egentligen känner att vi också skulle kunna ta bort, säger Mikael Sundvall.
De enda övergångsställen som är nödvändiga, anser han, är de som behövs av framkomlighetsskäl, till exempel på gator där det är mycket trafik och där många barn måste passera till och från skolan.
Farthinder
- Där vi måste ha övergångsställen vill vi helst kunna garantera säkerheten för de gående.
Bilisternas hastighet måste ned till under 30 kilometer i timmen för då minskar risken för dödsfall vid påkörningsolyckor. Därför måste varje övergångsställe ha ett farthinder i form av till exempel en refug eller ett gupp eller helst båda.
En 30-skylt är inte tillräckligt, menar han. Inte heller en trafiksignal.
- Vi kan ju inte garantera att bilisterna inte kör för fort eller inte kör mot rött.
Oftast bygger kommunen i dag så kallade gångpassager - ibland med refuger och gupp, men utan vita streck och Herrgårmanskyltar.
- Då tvingas fotgängarna vara mer observanta på trafiken.
Men det är ingen lätt diskussion, medger han. På tekniska förvaltningen håller de fortfarande på att vända på alla argument fram och tillbaka. Även om de 150 övergångsställena kanske inte hade byggts om det varit i dag, är det inte så lätt att bara ta bort dem när de redan finns. En av svårigheterna är att nå ut till alla barn som är uppfostrade att gå över på övergångsställen och lära dem ett nytt beteende.
Arbetsmiljöproblem
En annan svårighet är att guppen i vägarna påverkar arbetsmiljön för busschaufförerna, vilket kommunen också tar hänsyn till. Ange Björk, vd på LLT, föredrar andra typer av farthinder.
- Varje gupp ger en studs och en rekyl i stolen och det är ett arbetsmiljöproblem. För vanliga bilister gör det kanske inte så mycket, men våra förare hinner passera många gupp under en arbetsdag.

Övergångsställena blir allt färre i Luleå

Antalet övergångsställen i Luleå har minskat sedan väjningsplikten för bilar skärptes för åtta år sedan.- Det räcker inte med vita streck och en Herrgårmanskylt för att det ska vara säkert, säger Mikael Sundvall, trafikingenjör vid Luleå kommun.