Jonas är en vanlig kille som går i sjuan. I klassen som regeras av klasskompisen Nathalie. Jonas vet att man aldrig ska säga emot henne om man håller livet kärt. Joni kommer som ny i klassen, och Jonas dras direkt till flickan som är hans raka motsats. Svart hår och svartsminkad stormar hon in, och ställer till med bråk redan första dagen. Jonas vet att det inte sker ostraffat, och han måste få Joni att förstå. Nathalie är livsfarlig.
”Två av oss” handlar om Jonas och Jonis första år på högstadiet. Joni är väldigt sluten, och litar inte på någon, men Jonas blir som besatt när han ser henne. Han tror, vet, att de hör ihop, och långsamt försöker han riva hennes murar.
I början var det inget problem att läsa boken, men när berättelsen drog sig mot slutet blev jag lite less. Å ena sidan var det en varierande konflikt mellan huvudpersonen och antagonisten Nathalie, men det som blev långdraget var konflikterna mellan Jonas och Joni.
Jonas gjorde något fel, vilket han genast insåg, och sprang sedan för att säga förlåt till Joni. Ibland blev det obegripligt. Jag förstod inte vad han hade gjort för fel, eller vad han bad om förlåtelse för. Jag vet inte om detta beror på att min sympati mot Joni var låg, eller att jag och författaren har olika uppfattningar om vad som är rimligt att bli upprörd över. Men det upplevdes överdrivet efter ett tag, speciellt när Joni aldrig förklarade för Jonas vad felet var. Hon bara fnäste och sprang iväg. I vissa situationer var det till och med Joni som begick ett misstag, men det slutade också med att Jonas bad om ursäkt.
Jag uppskattar historien som utspelar sig mellan huvudkaraktärerna och Nathalie. Där finns det riktigt drama och intrig. Visst, ibland var även Jonas och Jonis relation spännande, men jag önskar att den hade gett fler svar än frågor.