Särskilt gäller det åldringar med någon form av mer eller mindre utvecklad demens.
Varför är det så?
– Det är svårt att säga generellt alltså, säger han. Gemensamt för de människor som försvinner nu är att de bor inte på boende utan ofta i hemmiljö med make eller maka och man har ofta någon form av demens. Det verkar som att man är i något mellanstadie mellan hemmiljö och äldreboende. Sedan gör vädret också att man vill ut och röra på sig och det gör det också lättare att ut och gå.
Inga konspirationsteorier alltså?
– Nej, det finns inga tecken på att någon kidnappar åldringar, så illa är det inte, säger Kenneth Vikström och skrattar.
Vad kan anhöriga göra då?
– Vänta inte för länge att höra av sig till oss, och ju kraftigare demens, desto viktigare. Ju fortare vi får det, desto större är chansen att återfinna personen. Sen ska man vara försiktig att som anhörig säga något om rörligheten. Många säger att den försvunna demenssjuke har svårt att gå, sen hittar vi dem 2 mil bort. Dementa kan vara väldigt uthålliga att röra sig på bra underlag.
Är det vanligt med pejlappar?
– Nej jag upplever inte att många har pejlappar, det är ganska okänt att det finns. Gps funkar ju ändå trots dålig täckning eftersom den går mot satellit. Men det kan finnas gps i vanliga motionsprogram också, det är ett enkelt sätt att hålla koll.
Kenneth Vikström menar att det är viktigt att hitta just demenssjuka fort.
– Även om personen påträffas vid liv så återhämtar sig inte många efter upplevelsen. Det är väldigt traumatiskt och många återhämtar sig aldrig fysiskt eller mentalt efteråt.