Ingela Lundbäck, 37, nådde sina drömmars mål när hon tog dubbla medaljer på Paralympics i London förra veckan.
4 Brons i singelspelet efter en bragdartad vändning i matchen om tredje pris.
4 Silver i lagspelet tillsammans med Anna-Carin Ahlquist från Göteborg.
I går kväll landade en trött, men mycket glad, bordtennisstjärna på Kallax. På plats för att ta emot henne fanns bland annat representanter från Luleå Kommun och Norrbottens Handikappidrottsförbund.
Och så självklart - mamma Torborg.
- Jag är så stolt, det är helt otroligt. Hon är så värd det här, säger Torborg.
Ingela Lundbäck själv har knappt hunnit smälta Londonäventyret. Och hon blir märkbart tagen över mottagandet på flygplatsen.
- Nu börjar jag förstå vad jag har gjort. Och nu börjar jag kunna njuta av de här, säger hon och visar upp medaljerna.
Hade du kunnat drömma om två medaljer?
- Ja, det var ju mitt mål. Men sedan visste jag att det skulle bli svårt men jag vill alltid ha höga mål.
Laddade upp - i Kina
Hemligheten bakom Ingela Lundbäcks Paralympicssuccé stavas Kina. Inför mästerskapet åkte hon nämligen på två stenhårda träningsläger dit - något som gjorde henne mycket starkare.
- Resorna till Kina har betytt det här, säger hon och pekar än en gång på sina medaljer.
- Vi tränade oerhört bra där, jag och Anna-Carin (Ahlquist). Vi förstod när vi for dit i fjol att det här måste vi satsa på.
Nu då? Rio 2016?
- Nej, nu får du lugna dig...
Trots framgångarna i London tvekar Ingela Lundbäck inför framtiden. 37-åringen, som lider av stor smärta i sina händer, kommer troligtvis att göra en operation under hösten.
Efter det kommer hon ta beslut kring sin fortsatta bordtenniskarriär.
- Jag måste ringa läkaren i morgon och jag tror att det blir operation. Och så måste jag vila någon vecka. Sedan får vi se.
Hur är det att tävla med smärtan?
- Jag är van. Jag har hållit på länge med smärta nu, det får jag ta helt enkelt. Det gjorde ont, men jag har ändå ett brons och ett silver (skratt).
Mamma Torborg berättar att Ingela lever mycket på sin envishet.
- Hon lever på sin tjurskallighet. Hon säger att om hon ska operera händerna vill hon ta båda på en gång, annars blir hon borta så länge. Så då har jag lovat att flytta in hos henne och passa upp, säger Torborg och skrattar.
Ingela Lundbäck berättar att hon efter silvret i lag grät tårar av besvikelse.
- Man vill ju aldrig förlora, det kändes som jag förlorade ett guld. Men nu börjar det kännas bättre, säger hon.
Fick du träffa kungen eller prins Daniel?
- Ja, prins Daniel. Han är väldigt trevlig. Jag fick äta medaljmiddag med honom på kvällen.
Hur var han?
- Han är ju dödsskön. Jag terrade honom lite om AIK. Han håller ju på dem. Han slutade med att säga: "Grattis och lycka till i framtiden, förutom med Luleå Hockey".