Ingalill Enbom har ett funktionshinder själv. Hon är synskadad sedan fyra år tillbaka men hon berättar om hur mycket hon ändå ser tack vare en lyckad operation.
- Efter operationen fick jag långseende på vänster öga och närsyntheten minskade markant. På höger öga har jag synbortfall men också det blev bättre. Jag har dåligt närseende men klarar mig tack vare olika hjälpmedel, säger hon.
Hon påpekar att hon är samma person som före synskadan. Och precis som tidigare väljer hon att se möjligheter i stället för hinder i allt.
- Det handlar om kropp och själ. Jag får inte bättre syn av att vara hoppfull men jag mår bättre och blir aktivare. Jag går på promenad, jag går ut bland folk. Det händer saker i kroppen. Krämpor, som jag har dragit på mig själv genom att vara inaktiv, försvinner. När jag går ut får hjärnan och lungorna syre och kroppen mår bättre, säger hon.
Ingalill Enbom vill påminna människor om att man är inblandad i sitt eget liv.
- Det handlar inte om läkaren eller var jag bor utan om hur jag själv reagerar på mitt funktionshinder och allt det som följer med det.
I boken "Våga vara funktionshindrad" vänder hon sig förstås till människor med olika slags funktionshinder, men också till andra. Ett kapitel vänder sig till läkaren. Det tar upp bland annat vikten av att lyssna till den funktionshindrade och inse att olika personer upplever olika problem beroende på personlighet och livssituation.
- Jag har full respekt för att läkaren inte vet hur det är att vara funktionshindrad men jag vill att hon eller han lyssnar när jag berättar och tar till sig det. Kollektiva problemlösningar, som vi i Sverige älskar, fungerar inte, säger Ingalill Enbom.
Att ha blivit synskadad har inte stoppat Ingalill Enbom från att fortsätta arbetet som optimistkonsult. Hon har behållit sin optimism och sitt mod, och genom att anlita mänsklig hjälp och använda tekniska hjälpmedel kan hon fortsätta att resa runt och föreläsa. Hon har till exempel varit på sex arbetsresor i Spanien sedan hon blev synskadad.
- Jag har varit till svenska skolor, Svenska kyrkan, kvinnoklubben Swea och andra svenskklubbar i Fuengirola bland annat.
Hon har haft skrivarkurser och föreläst omkring teman som "våga vara frisk", "våga bli gammal" och "våga visa arbetsglädje" som hon också har skrivit böcker om.
- Är det inte häftigt att en halvblind människa kan ha skrivarkurser? säger Ingalill skrattande och tillägger:
- Det är tungt att släpa på synskärmarna som jag måste ha till datorn för att kunna se. Annars går det bra. Folk undrar hur jag kan resa ensam och byta flygplan och allt. Jag ser gateskyltarna, däremot ber jag flygvärdinnorna om hjälp att hitta rätt sittplats.
Ingalill Enbom berättar med stor
entusiasm om en rikskonferens i SRF:s - Synskadades Riksförbunds - regi.
- SRF vill ha en medlemsinspiratör
i varje län. Jag fick en förfrågan om att
bli det i Norrbotten och tänkte att "det
är min grej!". I början på november hölls en konferens i Uppsala för alla oss blivande inspiratörer. Den var helt fantastisk. Vi var ett glatt, trevligt och aktivt gäng på 30 personer.
En föreläsare på konferensen hade ett upplägg som innebar att hon skulle prata halva tiden och konferensdeltagarna halva tiden.
- Efteråt frågade jag henne om hon hade fått prata ens två procent av tiden med tanke på hur mycket vi deltagare pratade.
Från sina egna föreläsningar har
Ingalill Enbom erfarenheten att folk är väldigt rädda att yttra sig.
- Vi blivande inspiratörer var hundra gånger gladare och aktivare. Det var mycket märkligt och intressant. Vanligt folk vågar ofta inte yttra sig annat än i kapprummet.
Ingalill Enbom ser fram emot att få inspirera SRF-medlemmar i Norrbotten. Hennes första tanke var att åka runt till alla lokalföreningar för att göra det på plats. När hon fick reda på att det finns ungefär tio föreningar och att de ligger upp
till 40 mil bort från Luleå så ändrade hon upplägg. Nu blir det en ordförande-
konferens i Luleå den 9 januari 2013 istället.
- Jag inspirerar ordförandena och de får sedan inspirera sina respektive medlemmar, säger hon.
Norrbottens synskadade är sannolikt lyckligast lottade i Sverige.
Hur så?
Därför att de har landets enda optimistkonsult som inspiratör.
- Jag vill vara en förebild. Min egen stora förebild är Lasse "Brandmannen" Gustavson som reser runt och föreläser. Han var 25 år och hade just börjat i sitt drömyrke när han brände sönder sitt ansikte. Hans motto är "Livet är inte rättvist. Om man räknar med det får man vara olycklig hela livet", säger Ingalill Enbom.