Det är en av sommarens regnigaste dagar. Inne på 360 Trampolinecenter i Luleå hoppas det för fullt på studsmattorna. Föräldrar sitter i små grupper vid borden. Någon trängsel är det inte fråga om, även om det då och då bildas större grupperingar av barn på olika platser i lokalen. Folk är respektfulla och tänker sig för, enligt Isak Bäckström och Anton Gälman, som står i kassan.
– Vi får ta in max 150 personer. Men det händer faktiskt att vi stänger ned även vid lägre antal, om vi ser att det blir för mycket och många hamnar nära varandra, säger Isak Bäckström.
Vid ett bord sitter paret Miguel Aracena och Veronica Sörman, tillsammans med Estefany Burman och tittar på barnen som studsar runt. För Miguel Aracena har omställningen under pandemin vara ganska liten.
– Jag jobbar på Norrmejerier. Vi har ju inte alls varit permitterade, utan jobbar på som vanligt. Det där med att tvätta händerna, det har vi alltid gjort, hela tiden, säger han.
Estefany Burmans vardag förändrades ganska drastiskt i våras, eftersom hon blev permitterad från jobbet på Scania. Hon har märkt att människor emellanåt struntar i restriktionerna.
– När läget var som värst med pandemin fick jag lite panik när jag såg allt folk som gick in på Biltema.
Veronica Sörman konstaterar att det finns positiva effekter av pandemin. Ett sådant exempel är friskare barn, då barn som är sjuka hålls hemma från skola och förskola i större utsträckning jämfört med tidigare.
Leos lekland tvingades stänga ned hela verksamheten när pandemin bröt ut. I slutet av juni öppnade man igen.
En av ägarna, Joakim Gunler i Luleå, berättar att det har införts ett bokningssystem där besökare får boka sin plats via en applikation i telefonen. Detta för att ha kontroll över hur många som faktiskt vistas i lokalen samtidigt. Hygienkraven har skärpts.
– Det har varit en tuff period, men det är bara att gilla läget, vi knyter näven och är nöjda med att vi åtminstone är i gång igen.
Några dagar senare lyser solen över Luleå. Kompisarna Alva Wikström. Louise Lindström och Therese Nilsson sitter på en av de fullsatta uteserveringarna.
– Jag tänker mycket på vad jag gör och ser till att hålla avstånd. Mina vänner umgås jag med varenda dag, så inte till dem. Men till äldre personer, farmor och farfar har jag till exempel inte träffat alls, nästan, säger Alva Wikström.