Från 2012 till 2015 var Luleå en av fem städer i Sverige som agerade pilotkommun i en satsning på inkludering av romer. Organisatoriskt låg det arbetet hos Sven Lindahl på arbetsmarknadsförvaltningen som berättar att en av satsningarna under pilotåren handlade om att utbilda så kallade brobyggare. Det skedde på Södertörns högskola i Stockholm. – Vi på arbetsmarknadsförvaltningen har efter det, tillsammans med barn- och fritidsförvaltningen, skapat en heltidstjänst i form av en brobyggare som arbetar på mötesplats Hjärtpunkten ute på Hertsön, säger Sven Lindahl.
Det är Tanja Hagert som har den tjänsten, aktiv sedan många år i frågor som rör romer i Luleå.
– Vi är glada att vi fick till en sådan anställning, men det krävs mer ansträngningar från kommunen. Sedan pilotåren har det generellt sett varit väldigt tyst kring frågor som handlar om inkludering av oss romer i Luleå.
Sven Lindahl svarar:
– Just det är jag inte rätt person att svara på för jag har bara koll på den enhet jag representerar. Men jag vet att det även finns någon form av minoritetsråd i kommunen där bland andra romer sitter i samråd med kommunen och diskuterar frågor som kan kopplas till just deras minoritet.
Anne-Mari Angeria är en av de kommunalt anställda som jobbar med minoritetsfrågor i Luleå.
– Kommunen samarbetar med minoriteter på flera vis. Vi kallar till olika former av samråd där alla fem minoriteter finns representerade. Men tre av dem, de som har finskan, samiskan eller meänkielin som språk, är de minoriteter som regeringen bestämt att vi ska arbeta på förvaltningsnivå med. Det är alltså lagstadgat att vi ska bevara deras kultur och språk. För de andra två minoriteterna, romerna och judarna, finns det inget likande beslut. Det kan förklara en del av tystnaden kring just romernas situation, menar Angeria.
En rapport från ifjol, som regeringens utredare Lennart Rhodin tagit fram, visar tydligt att den romska inkluderingen går trögt, att det inte händer så mycket. Där framkommer att det formats en sorts A- och B-lag inom minoritetsfrågor i Sverige, där meänkielin, samiskan och finskan tillhör A-laget medan romer och judar hamnar i B-laget.
– Jag ser, precis som Rhodin, att det finns skillnader i lagen vad gäller minoriteter, berättar Anne-Marie Angeria.
Tanja Hagert lyfter samråden med kommunen som en vettig men aningen tandlös satsning. Hon pekar på andra kommuner som agerade pilot samtidigt som Luleå, där hon anser att arbetet i kommunen kommit längre.
– Se på exempelvis Göteborg som öppnat ett romskt kulturcentrum. Det skulle vara fantastiskt om vi kunde skapa något liknande här i Luleå.
EU-kommissionen presenterade i fjol en utvärdering av EU:s romska integrationsarbete. Den visade exempelvis att andelen unga romer i EU som varken går skola eller arbetar stigit från 51 procent för fem år sedan till 68 procent i dag.
Varför hamnar unga romer utanför samhället på det viset?– Det där är siffror som stämmer i Europa i stort, men vi kan som tur är se att antalet romska studenter ökar väldigt fort i såväl Sverige som Finland just nu. Men det är klart. Det är inte lätt vara ung och rom idag.
Regeringen har satt upp ett mål om att år 2032 ska en tjugoårig rom ha likvärdiga möjligheter i livet som den som är icke-rom.– Det kommer aldrig gå. Aldrig. Inte med tanke på hur långsamt inkluderingsarbetet går, menar Hagert.
Vad tror du krävs i just Luleå för att göra romers framtid lättare?– Ta till exempel de sommarläger som kommunen anordnade under åren som Luleå var pilotkommun. Där kunde romska familjer få möjlighet träffa olika former av myndighetspersoner och etablera kontakter. Det skulle vi behöva ha regelbundet. Och konferensen vi hade år 2015 med enormt mycket bra information och diskussioner. Det behövs en massa mer sådant för att bygga broarna.
Tanja Hagert är just nu föräldraledig från sin tjänst men har inte jobbat som brobyggare sedan januari 2016.
– Jag blev utbränd. Det var enormt tufft att ro iland all. Brobyggandet vara bara på halvtid då i och med att jag studerade på Södertörns högskola den andra halvan av tjänsten. Det blev för tufft. Vi skulle ha behövt ha betydligt fler brobyggare än bara jag och min tjänst.
Tanja var en av tre Luleåbor som gick utbildningen nere på Södertörn i Stockholm.
– Den kretsade om just brobyggande och var bra. I dag vickar en av de andra som gick utbildningen för mig.
Tanja Hagert funderar en hel del kring hur romers inkludering ska genomföras och deras livssituationer förbättras i samhället.
– Som det är i dag måste vi som själva trycka uppåt för att få tillstånd något. Det borde, om samhället tog ansvar, vara tvärtom. Att politiker och tjänstemän jobbar aktivt nedåt för att stärka vår situation som minoritet i Sverige.
Ett sådant tillfälle anser hon skulle kunna vara nu på söndag då romernas nationaldag firas.
– Här i Luleå har vi inte haft krafter att ställa i ordning något allmänt firande i år. Det krävs mycket ideellt arbete för att det ska ske. Kanske kunde kommunen, lika gärna som att anordna festligheter kring den svenska nationaldagen, även ordna något när minoriteter firar sina nationaldagar?