På invigninsgdagen av den andra delen av Bergvikens vård- och omsorgsboende satt han nere i entrén tillsammans med många andra boende och anhöriga och åt tårta tillsammans med sin särbo Christina Svanberg. De har varit ett par i fyra år, men i juli förra året föändrades allt. Jag sträcker fram handen för att hälsa, ouppmärksam på att hans båda händer ligger mycket stilla i hans knä.
– Nej du, det där går inget vidare, säger han och skrattar lite. Humorn verkar han ha behållit, trots att hans liv i dag ser väldigt annorlunda ut jämfört med tidigare.
Valter Huhta som är 76 år, fick ett blodtrycksfall som gjorde honom yr i juli förra året. Han ramlade och slog sig så illa att han slog sönder en kota i nacken.
– Det var ett ögonblicksverk.
Han var inlagd på Norrlands universitetssjukhus i Umeå i tre veckor. I dag bor han på en av de nybyggda avdelningarna på Bergvikens vård- och omsorgsboende.
– Det är klart att jag hellre hade velat vara någon annanstans än på ett boende. Men här får jag den vård jag behöver.
En kvinna stannar till och hälsar.
– Det är min klasskamrat från skolan i Hedenäset, säger Valter Huhta med ett leende.
Han tycker att miljön på det nybyggda boendet är trevlig. Inte för att han har något att jämföra med, direkt. Innan olyckan bodde han i lägenhet.
– Men jag har hört av andra som har bott i olika boenden, att jag har haft tur som har fått komma hit.
Han är nöjd med den vård han får, men konstaterar att arbetsbelastningen på personalen verkar vara hög.
– Särskilt när det blir sjukdomar bland personalen märks det att det är brist. De har fullt upp hela tiden.