Det berättar han med anledning av Norrbottens Medias granskning, som visar att flera av länets mindre kommuner blivit stora förlorare sedan kommunerna blev huvudman för hemsjukvården i februari 2013.
– Jag är inte alls förvånad över att man befinner sig i det här läget. Den skatteväxling som gjordes baserade sig på den tidens kostnader men alla visste att de skulle öka i framtiden, säger Ögren.
Beslutet föregicks av en regional och nationell diskussion.
– Läget var sådant att flera andra landsting hade släppt hemsjukvården. Budskapet var att om man inte gjorde det så kunde det ändå bli tvingande med stöd av politiska beslut. I Norrbotten var det framför allt Luleå och Piteå kommuner som tryckte på, säger Ögren.
Våren 2011 inledde Kommunförbundet Norrbotten och landstinget en gemensam utredning. Den gjordes av tjänstemän som återrapporterade till politiken. I den politiska styrgruppen satt de fyra landstingsråden samt fyra representanter från kommunerna, bland andra dåvarande socialdemokratiska kommunalråden Karl Petersen (Luleå) och Bill Nilsson (Älvsbyn).
Utredningen hade tre inriktningar: patientfokus, största möjliga samhällsnytta och att undvika parallella organisationer.
– Det var ett stort arbete att få ordning på. Arbetet utfördes olika på olika hälsocentraler och det fanns ingen riktig logik i att det var stora variationer i kostnaderna, minns Ögren.
Fördelarna fanns i samordningsvinster och att få en gemensam huvudman för vård- och omsorgsbehovet. Totalt 116 årsarbeten berördes. Statistik och schablonberäkningar låg till grund för summan 123,4 miljoner som i sin tur motsvarade en skatteväxling på 22 öre.
– När beslutet togs rådde det full enighet, även i Kommunförbundet. I landstingsstyrelsen var vi fullt medvetna om att det var en win-situation för oss. Men jag var inte bekväm med detta. Jag hade varnat kommunerna, och sagt åt dem att inte välja den här vägen. Kostnaderna skulle öka i framtiden och de 22 öre som skatteväxlades var otillräckligt.
Karl Petersen representerade Kommunförbundet.
– Det var hårda förhandlingar. Vi föreslog, med tanke på de mindre kommunernas ekonomi, en skatteväxling med minst 23 öre, men då gick förhandlarna från landstinget ”i taket” och förhandlingarna höll på att helt braka samman, säger Petersen.
Ögren anser inte att det inneburit någon större skillnad.
– 23 öre hade inte hjälpt kommunerna i dag, säger han.
En uppföljning av beslutet gjordes 2016, återigen av representanter från både Norrbottens kommuner (tidigare Kommunförbundet) och landstinget. Utvärderingen fokuserade på erfarenheter i det praktiska arbetet, och berörde inte alls den ekonomiska aspekten.