Han började sin bana som suppleant i socialnämnden och vice ordförande i personalnämnden i Jokkmokk 1980. Den 3 februari 1989 blev han heltidspolitiker när han började som kommunalråd.
Från och med årsskiftet står Kent Ögren, 59, till arbetsmarknadens förfogande. Det berättade han på en presskonferens på fredagen.
Och så berättade han om hur han upplevde de två senaste, dramtiska fullmäktigemötena i landstinget.
– Det kändes ju... Vet inte om jag törs använda det ordet, men det kändes fördjävligt får man väl säga. Att upptäcka att man har ett par personer i sitt eget parti som väljer att göra på det här sättet.
Kent Ögren väljer däremot att vara kvar som ledamot i landstingsfullmäktige och landstingsstyrelsen. Anledningen är att han vill hjälpa till att fasa in sina partikollegor.
– Jag vill ge möjlighet till de som ska växa in i det här uppdraget att hjälpa dem in med nätverk och kontakter. Det finns en del frågor som är viktiga att överföra och förklara hur vi har tänkt.
Hur är din relation med Bengt Westman och Bengt Niska i dag?
– Jag har inget otalt med dem. Jag har aldrig haft någon konflikt med dem vad jag kommer ihåg.
Har du snackat med dem nu om vad som har hänt?
– Jag har inte snackat med dem alls. Jag tror inte jag ska göra det. Det är väl ganska klart och tydligt vad som är deras ställningstagande.
Känns det hela outrett för din egen del?
– Motivet saknas ju. Jag skulle ju väldigt gärna vilja att de som har röstat som de har gjort kliver fram och säger att de har gjort det och varför de har gjort det, så att landstingsgruppen får lugn och ro. De känner en stor oro över det som har hänt.
Hur ser du på din egen insats, att du offrar dig själv för partiet?
– Det blir ganska naturligt. Partiet är större än mig själv. Det är viktigt att konstatera. Partiet överlever utan mig. Det har varit viktigt för min del att göra det här ganska fort för att både partiet och landstinget ska få lugn och ro. Jag tog det beslutet kvällen före det andra fullmäktige. Det är ovärdigt att ens försöka hänga kvar.
Det har varit mycket kritik mot dig, både politiskt och dig som person. Vad är det som har tagit mest?
– Man tar åt sig av allt, på så sätt att man blir väldigt illa berörd. Lögnare, manipulativ, maktfullkomlig.. den bilden har fastnat i media, och varenda insändare som skriver om mig är kritisk. Men jag är väldigt drivande som person, jag driver på i frågor som jag tror på och sedan har vi en demokratisk diskussion.
Du kan vara rätt hård i talarstolen själv också, kan du ångra det ibland?
– Ibland far man väl ut och tar till lite krafttag. Men det har också varit tillfällen då det funnits anledning att försöka bita ifrån.
Tror du att det har varit en nackdel för landstinget att det varit så mycket fokus på dig som person?
– Så länge det varit fokus på mig har verksamheten kunnat jobba på med andra saker.