Tre män åtalades för en vecka sedan misstänkta för delaktighet i en rad brott, med bland annat den 31-årige mannen som målsägare.
Ett bortförande och därefter en tortyrliknande misshandel på bostadsområdet Hertsön i Luleå. Misstankarna i det fallet är människorov och grov misshandel efter att gärningsmännen bland annat ska ha bundit 31-åringen och därefter blåst in narkotika i hans näsa.
Målet tas upp i Luleå tingsrätt inom kort.
När 31-åringen på fredagen ställdes inför rätta misstänkt för rån och grovt olaga intrång tillsammans med två medmisstänkta, 34 och 41 år gamla, har det gått en månad sedan han själv var offer.
Kopplingen till den fasansfulla behandlingen i lägenheten kommer upp när 31-åringen hörs om inköpet av en kniv på dagen innan det påstådda rånet.
– Orsaken till att jag bär kniv är för att jag känner mig otrygg. Jag blev kidnappad och misshandlad för några veckor sedan, och jag har en hotbild mot mig.
Men han förnekar bestämt att han i det aktuella fallet att han har utsatt den målsägande kvinnan för brott.
– Det har inte stulits något och jag har inte brukat något våld eller hot mot henne, säger han.
Samma inställning har de medmisstänkta männen.
Den utsatta kvinnan, som flera gånger hade svårt att hålla tillbaka tårarna, målar upp en helt annan verklighet. I tron att det bara är 41-åringen som kommer på besök öppnar hon dörren när det ringer i dörrklockan.
Då tränger sig trion in i hennes lägenhet.
Upprinnelsen till besöket är en skuld på 1 200 kronor till 34-åringen, tror hon. Kort efter att männen anlänt börjar de plocka med sig allt av värde i lägenheten.
– Vi är barndomsvänner. Två av dem står mig så nära att det gör ont i hjärtat. Jag är så jäkla besviken på alla tre, säger kvinnan.
När hon försöker ta sig ut ur bostaden för att larma, då stoppas hon av männen.
– Jag var skärrad, kränkt och hade panik. Någon av dem spottar mig i ansiktet. Jag har inte så mycket, men allt av värde tog dom.
Händelsen den där februarinatten har förändrat tillvaron, förklarar kvinnan.
– Det värsta är att jag inte vågar sova själv längre. Jag är orolig, hela tiden.
Samtidigt hade hon helst velat slippa rättsprocessen.
– Jag vill egentligen bara gå härifrån, för det tar så hårt att se pojkarna.
Rättegången fortsätter på måndag.