Deras liv skiljer sig på så många punkter, men de har alla bott i Luleå. Två var företagare under 1700- och 1800-talen, en höll ordning på familjen och Västra skolan under 1900-talet och en lever mitt i nuet i dag. Du får möta fyra kvinnor, var och en med sin huvudsakliga verksamhet under var sitt århundrade i det Luleå som fyller 400 år 2021.
Hon var i ordets rätta mening arbeterska. En av sönerna, Yngve, betecknade henne som en stark levnadsglad kvinna. Hennes motto i livet var: Men det har gått bra.
Hilma Nilsson, född Andersdotter i ett soldattorp utanför Säffle 1880, kom till Luleå strax före sekelskiftet 1900. Hon arbetade som piga hos sin syster Maria och hon mötte David som arbetade på Kolbolaget. Han var spelman på danser i staden och hade fått ögonen på Hilma.
"Ungdomarna firade midsommar med en båtfärd i skärgården 1903. Innan helgen var över hade David ställt frågan till Hilma om hon ville gifta sig med honom. Hilma svarade ja.
Den 8 november 1903 gifte de sig i Luleå domkyrka. De kom att få tio barn."
Det är Gunilla Viklund, Skellefteå, som berättar. Hon har skrivit en bok, Släktträd, om sin släkt. Farmor Hilma och farfar David Nilsson är givna huvudpersoner i boken. De fick tio barn, nio överlevde till vuxen ålder och fick barn och barnbarn. Och barnbarnsbarn.
Hilma födde sina barn med i princip två års mellanrum. Rut föddes 1911 och var sjuk vid födseln. Hilma fick en bröstböld och mjölkstockning. Bölden utvecklade sig till ett öppet sår med varbildning. "Man kunde se trådarna i bröstet som leder mjölken", berättade Hilma och menade mjölkådrorna.
Gunilla Viklunds bok berättar om missfall, bensår och åderbråck. Om hårt arbete och sena kvällar och nätter som medhjälpare till maken David.
1912 fick David Nilsson arbete som skolvaktmästare på Västra folkskolan i Luleå. Lönen var 83 kronor i månaden och de fick bo i en gavellägenhet i skolbyggnaden där hyran var 22 kronor i månaden. För lönen på 83 kronor i månaden skulle även vaktmästarens hustru arbeta i skolan, bland annat med att skura golv. Hilma ringde även in till lektion men hon hade ingen klocka utan fick hålla koll på tornuret i Domkyrkan för att kunna passa tiden. Hon hade också hand om skolans förbandslåda och fick plåstra om elever som skadat sig.
Till skolvaktsmästarens arbete hörde att värma upp skolsalarna på morgnarna. Hilma och David fick gå upp klockan 3 och elda i de många kakelugnarna. En annan arbetsuppgift var att putsa, fylla på och tända de otaliga fotogenlamporna, innan skolan fick elektriskt ljus.
Familjen blev kvar i Västra skolan, Västra Villervallan, som de kallade den, till 1941. Tvätten kokades i en kittel på vedspisen och hängdes till tork på skolans vind. Hilma strök all tvätt, till och med blöjorna, för att skydda familjen mot oknytt.
Både David och Hilma hade en innerlig gudstro. De tillhörde Missionsförbundet. Hon berättade att "hon stod på vinden till skolan eller i lärarrummet och tittade på de miljoner stjärnor som lyste så fint när inga lampor fanns. Då hade hon Gud för sig själv."
Efter 30 års slit och släp gick David i pension och familjen flyttade till det som i dag är Bergvikskurvan i Luleå. I huset, som ägdes av sonen Sven, bosatte sig också flera av barnen.
"Gamla Västra", Västra skolan i Luleå brändes ner av brandkåren i oktober 1964. Hilma Nilsson bad sonen Sven att följa med för hon ville se på. Sven trodde att de skulle vara kvar en stund, men Hilma stod i flera timmar i begrundan inför den brinnande skolan.
Hilma Nilsson avled som 101-åring den 3 maj 1982. Då hade hon bland annat hunnit med att medverka i teve: I programmet "I lördags fyllde Hilma hundra år" av Torsten Åhlander som sänts åtta gånger hittills i teve. Klicka här så kommer du till programmet.