Projektet som smög igång redan i höstas går nu in i en mer konkret fas. Under januari anordnas kick-off konferenser i de två pilotkommunerna Boden och Haparanda. De är inspirationsdagar för att främja barn och ungdomars psykiska hälsa.
– Det är bra uppslutning och det droppar in anmälningar hela tiden, säger Linda Moestam, projektledare för SAM-projektet och som tidigare arbetat åt RFSL Luleå och norra Norrbottens län.
Det råder inga tvivel om att det behövs krafttag för att komma till rätta med ungdomars psykiska ohälsa. Rapporten Skolbarns hälsa och levnadsvanor i Norrbotten för 2012/2013 visade att 16 procent av flickorna i gymnasiets årskurs ett ofta eller alltid känt sig ledsna och nedstämda under de tre senaste månaderna, vilket är den högsta noteringen någonsin. Boden hade högst andel elever som var ledsna och nedstämda. Antalet personer som tog självmord i Norrbotten 2013, i åldern 15-24 år, var högre än i riket i övrigt.
– Det är allvarligt att så många unga känner en hög stress. Generellt finns det en ökad stress i samhället, det ställs höga krav på de unga. Det måste vi förebygga och samtidigt ge de unga rätt verktyg att hantera livet som går upp och ner ibland, det är så det är att leva, säger Moestam.
SAM-projektet har det långsiktiga målet att införa en nollvision när det gäller självmord i Norrbotten. Moestam berättar att projektet satsar brett.
– Det är tillsammans vi kan göra det här. Vi riktar oss inte bara till skolan, även om skolan är en stor del. Vi vill koppla det här projektet även till civilsamhället.
Konferenserna i januari riktar sig därför till vuxna som på olika sätt har med barn och ungdomar att göra.
– Det är alltifrån skolpersonal, politiker, psykologer, idrottsledare, föräldrar. Konferensens kvällsprogram riktar sig också till ungdomar och övriga som kanske inte har möjlighet att delta på dagtid, säger Linda Moestam.
Vilken är största utmaningen?
– Att få med oss aktörerna. Landstinget ensam kan inte uppfylla de här målen. Och få till en tydlig kartläggning av vad som redan görs ute i kommunerna för att kunna förstå vilka luckor som finns.
Om tre år ska det finnas en konkret arbetsmodell som kommuner kan använda sig av i arbetet att främja ungas hälsa.