Nyskriven musikal på hemmascenen

I helgen har musikalen ”Bläck eller blod” premiär i Hallunda. För regissören och ensemblen, med Anders Ekborg och Lina Englund i huvudrollerna, har det varit några hektiska veckor, men Erik Norberg har hunnit gå vidare till nästa produktion:

– Jag har gjort min del, men jag var och tittade på första ”mask och kostym”, som det heter första gången de spelar igenom pjäsen med alla kläder, sminkning och peruker. Det är alltid lite kaotiskt, men det ser väldigt bra ut. Min sista arbetsdag är kollationeringen, som är deras första.

”Bläck eller blod” har han skrivit tillsammans med Alexander Öberg, som i dagarna tillträder som chef för Norrbottensteatern. De har jobbat tillsammans i snart tio år och benämns som ”succéduon”. ”Bläck eller blod” är deras fjärde musikal.

– Alex har ett förflutet från musiklivet i Helsingborg och jag kommer ju ur musiklivet i Kiruna. Det var musiken som ledde mig in på att hålla på med teater en gång i tiden, så vi har hittat ett släktskap där.

Erik Norberg skriver manus och sångtexter, sedan delar de upp scenerna sinsemellan och går hem och skriver musik på var sitt håll. I en gemensam dropbox lägger de alla sina musik-filer så att de kan gå in och jobba och lyssna på varandras musik. En gång i veckan träffas de och diskuterar.

– Vi betar oss igenom pjäsen på det sättet, justerar musiken och manuset. Det betyder att Alexander har gjort en regibearbetning också, genom att vi sitter tillsammans och löser alla problem. När musikalen är klar så har han också en regilösning. Vi jobbar väldigt nära berättelsen med både manus, musik och regi. Det kanske är framgångsreceptet här.

Berättelsen bygger, precis som i deras tidigare musikaler, på en historisk händelse. Den här gången utspelar den sig kring sekelskiftet mellan 1700- och 1800-talet, i Upplysningens tid. Erik Norberg blev nyfiken på vad som hände i Sverige under den tiden och började rota i historien:

– Det visade sig att det fanns små diskussionsklubbar, enstaka individer inom pressen också, som försökte föra en pressfrihetskamp.

En person som väckte hans intresse var baronen Rutger Mack-lean, som följde den franska revolutionen, ville avskaffa monarkin i Sverige – och fängslades.

– Han var en upplysningsman som ville införa en massa reformer, inte bara jordbruksreformerna som han är känd för. Han införde skolor, 50 år före folkskolan, och vaccinerade barn, bland annat. Det är den historien vi berättar, om den svenska revolutionen, hur det gick till när Sverige drogs in i den moderna tiden.

Varför väljer ni ofta historiska händelser?

– En musikal är lite större i formatet och berättar mer än bara om människors personliga relationer. Ofta berättar man om en tid som påverkar människor också, något som pågår utanför familjen, i samhället.

Genom historien kan man också se kopplingarna till vår tid, menar han:

– Vår tid har formats av de värderingar som handlar om tryckfrihet, om mänskliga rättigheter och fria val. Nu är de värdena hotade runtom i världen. Det är intressant att titta på var de kommer ifrån, hur det gick till när vi skaffade oss de institutionerna, när de västerländska värdena infördes en gång – vad det var som hände, egentligen? Det är ju precis det som den här historien handlar om.

Anders Ekborg och Lina Englund är två kända namn i musikalen som innehåller närmare två timmar musik.

– Alexander har gjort ett väldigt bra arbete med rollbesättningen som han höll på med i nästan två år. Alla aktörer egentligen, möjligtvis med undantag av Anders Ekborg, både agerar, sjunger och spelar instrument. Att hitta en sådan genom-musikalisk ensemble, som klarar av att stå och spela elbas eller klockspel, för att nästa stund gå upp och ta en replik eller gå in i en situation, är ingen enkel sak.

Erik Norberg växte upp i Kiruna och var en känd profil i musik- och teatersammanhang i många år. Han berättar om nyårsrevyerna där han gav Lars Törnman namnet ”Jesus från Soppero”, en musikal som han gjorde med Ulla Lyttkens och Håkan Rudehill, Tornedalsteaterns ”Lantalaiset” , och ”Ulkojärvi närradio” med Mikael Niemi och Svante Lindqvist, som några av höjdpunkterna.

– Det var en otroligt rolig tid och jag lärde mig massor, men jag kände att jag ville gå vidare och utbilda mig.

1994 kom han in på Dramatiska institutet och flyttade till Stockholm där han sedan dess frilansat och producerat text och musik i mängd.

Nu ska ”Bläck eller blod” ut på turné. Hur känns det att den ska spelas i hemstaden?

– Det är jätteroligt, det där att jag började på den scenen, i Folkets hus. Jag gjorde så mycket där, och nu står snart en turnerande teater där, och spelar låtar och sjunger saker som jag har skrivit. Det känns speciellt.

Vad brinner du mest för ­– musik eller teater?

– Det är kombinationen, och det var något som jag tände på redan när vi började med Tornedalsteatern, med ”Lantalaiset” och de där uppsättningarna.

– Det är ett område och ett sätt att jobba som intresserar mig. Vad kan musiken tillföra på scenen och i dramatiken? Jag och Alexander gör inte särskilt glamourösa historier, men vi letar starka och dramatiska berättelser som går att sjunga. Det är mycket starka känslor i stora situationer, och där fungerar musik väldigt bra på scenen.

Får vi se mer av dig nu när Alexander Öberg blir chef för Norrbottensteatern?

– Kanske det. Vi har inget bestämt än, men det är inte helt otroligt att vi kommer att sätta oss ner och prata om det längre fram.