Säsongen är precis över för Luleå Hockey. Det har bara gått några sekunder sedan domaren blåst av då tränaren Petter Lasu Nilsson får ett headset på huvudet och en TV-kamera riktad emot sig.
Det slutar i en smärre katastrof. Lasu Nilsson är i sådan affekt att han inte kan prata sammanhängande. Och de ord som faktiskt går att tyda är helt obalanserade.
”Kasta domaren åt helvete…”, ”Lägg ner verksamheten…”, ”Jag slutar nu som tränare…”, ”Jag skulle kunna mörda…”
Lasu Nilsson försöker uttrycka en kritik, men det blir kaos. Han klarar inte av situationen och mitt i direktsändningen gör han bort sig.
Han visar sig naken och svag.
Och det är inte något som tolereras. Inte i Sverige 2017 – nymoralismens högborg.
Efter Lasu Nilssons haveri väntade en riktig högtidsstund för de som trivs med att sätta en moralkeps på huvudet och peka finger åt andra.
Lasu Nilssons agerande skulle minsann FÖRDÖMAS. Det var helt oacceptabelt. Luleås tränare var PATETISK.
På sociala medier förbereddes tjäran och fjädrarna. Den som gjort bort sig skulle till byns torg för att skämmas inför oss andra.
Det här beteendet gör mig en smula illamående.
Vad exakt är det vi ska fördöma? Att det brast för en känslomänniska? I så fall handlar det mest om ett svaghetsförakt.
Lasu Nilsson gjorde ju inget olagligt. Han uttryckte sig inte heller sexistiskt eller rasistiskt.
Och att han tog ordet ”mörda” i sin mun var givetvis inte bra – men att kalla det för mordhot, som flera har gjort, är absurt. Han försökte snarast förklara hur arg han var.
En stor humanist sa för drygt 2 000 år sedan: ”Den som är fri från synd kastar första stenen.”
Det är ett uttryck som borde vara mer aktuellt än någonsin. För även om vi inte stenar äktenskapsförbryterskor i Sverige 2017 så viner det verbala stenar i dagens samhälle.
Jag vill stillsamt fråga: Vilka är ni egentligen som nu pekar finger åt Lasu Nilsson, ni som sätter på er moralkepsen och vill fördöma?
Är ni fri från ”synd”? Har ni aldrig havererat själva? Aldrig någonsin? Har ni inte någon gång – i ert förhållande, på ert jobb, i er idrott eller i något annat sammanhang – tappat det fullständigt och vräkt ur er saker som ni sedan har ångrat?
Jag tror att ni också är människor och att ni därför har felat. Och det är därför era fördömande pekfingrar är ett sådant hyckleri.
Jag läste i en tråd på Facebook att Lasu Nilssons vredesutbrott i tv främjar vår våldskultur.
Minsann.
Personligen tror inte att vi lider särskilt stor skada av att se en människa bli okontrollerat arg i tv. Då tror jag att denna nymoralism skadar vårt samhälle betydligt mer. Den som gjort fördömandet och pekfingerviftandet till en folksport.
I stället för att lyssna till det Jesus försökte lära oss gör vi tvärtom. Vi skriker vi högre och högre. Fördöm! Förkasta! Straffa!
Det får konsekvenser. Vårt samhälle blir kallare. Våra politiker blir bara räddare och räddare. Snart vågar ingen längre sig på att försöka förklara och förstå komplicerade samhällsskeenden. Orsaker till problem.
Politikerna blir till sist likadana. De står till sist i främsta ledet och fördömer och då blir det som det blir: förenklingar, populism – och hyckleri.
Det gör mig rädd. Liksom tanken att leva i ett land där känslor bannlyses från det offentliga rummet.