Sara Nilsson och Eva Cederlund har båda varit yrkesofficerare. Sara Nilsson gjorde lumpen på F21 och övergick i samband med omstruktureringarna till Luftstridsskolan. Hon slutade förra året. Eva Cederlund gjorde lumpen på Ing 3. När det lades ned övergick hon till I 19:s signalbataljon och slutade för tio år sedan.
På 1990-talet var dåvarande arméchefens målsättning att det skulle bli tio procent kvinnor i armén.
– Men det funkade inte. Tydligen blev det inte bättre när man satte upp duschdraperier. Vi fick kämpa länge för att få underkläder, minns Sara Nilsson.
– Och större handdukar, säger Eva Cederlund.
De började träffas i nätverk som initierades av äldre kvinnliga officerare och därigenom mötte Eva en kollega på ett annat förband som kom att bli hennes mentor. Intill den punkten var det mycket att man som kvinna skulle passa in. Sara Nilsson med flera fick delta i utbildningar om kreativa olikheter.
– Det var särartspopulistiskt, vilket man senare övergav. Sedan fick jämställdhetspolitiken genomslag på myndighetsnivå, säger Sara Nilsson .
Hon arbetade i början av 2000-talet på Högkvarteret och jobbade med ett jämställdhetsperspektiv. Uppdraget var att arbete mot sexuella trakasserier, som då var vanligt förekommande.
– Det var besvärande siffror för att uttrycka det milt. Det var absolut en begränsning för att få in fler kvinnor.
Hon berättar att uniformsfrågorna blev ganska tongivande och att förbanden själva började försöka lösa problem. Bland annat började de kapa kolvarna på AK5:an, eftersom en för lång kolv påverkar träffbilden.
– Det är en viktig manifestation vilka som var önskvärda och inte när det inte finns grejer så att man kan lösa en uppgift. De som bad om grejer var till besvär. Jag tycker att det har präglat organisationen, att man var där på nåder. Könsmaktsordningen slår igenom brutalt. Yrket som sådant har en genusmärkning och man ska vara man, säger Sara Nilsson.
Att införa en könsneutral mönstrings- och värnplikt tycker Eva Cederlund är en bra vision, men anser att det utifrån förslaget är svårt att se hur den nya värnplikten ska utformas. För Sara Nilsson betyder neutral mönstring att man på allvar värderar kompetens och förmågor före kön. Men då anser hon också att hälften av dem som gör värnplikt ska vara kvinnor.
– För att kunna påverka hur det här landet försvaras så måste man vara delaktig och inbjuden. Om man i någon mening menar att det ändå ska vara frivilligt då får man se till att det blir en representation av befolkningen. Jag tycker att värnplikten ska vara könsneutral utifrån kompetens, resursutnyttjande och ekonomi. Det är en demokratifråga.
Sara Nilsson påpekar att Försvarsmakten missar nyttigt motstånd om den bara bygger på frivillighet.
– Vi behöver ha människor från alla delar av vårt samhälle som från insidan ser vad som händer. Tidigare kom det från gräsrotsnivå. Framtiden ligger i att kunna utbilda så att kvinnor och män får fokusera på utbildningen och inte på att de måste leva upp till ideal eller att de tillhör en minoritet. Vi ska inte låtsas som att alla är lika, att kvinnor och män ska komma till förbanden och passa in. Den tiden är förbi och jag tror att man kommer längre om man inte hamnar i fällan att män är si och kvinnor är så. Det behöver inte alltid betyda att man gör samma sak.
Eva Cederlund tycker det är konstigt att man tänker blanda frivilliga och pliktinkallade. Sara Nilsson tycker samtidigt att det är spännande.
– Då tänker jag socialpsykologi. Man får en grupp med en inre motivation och en med en yttre motivation. Det blir utmanande ledarskapsmässigt. Intressant.