Vid årsskiftet etableras försvarsgrensstaber. För flygvapnets och Louise Levins del innebär det Uppsala.
– Egentligen var det min man Erik som fick jobb där först. Han är därifrån så för honom blir det en flytt hem och nära till mamma och pappa, säger hon och berättar om det nya tjänsten som väntar – den som Flygvapnets kommunikationschef.
Resan inom försvaret började hon redan efter studenten då hon stod i valet och kvalet inför framtiden.
– Jag fick en praktikplats på F 21. Det var före datorernas tid.
Några kortare uppehåll från livet på F 21 har hon hunnit med – prövat kortare tider på andra jobb och varit mammaledig.
I dag bor den äldtste sonen i Stockholm och yngste blir tills vidare kvar i Luleå.
Det sägs om dig att du gillar ordning och reda, stämmer det?– Ja och att ha kontroll. Jag är ju Stenbock. Men det stämmer inte om man tittar på hur det ser ut på mitt kontor här.
Som kommunikatör på F 21 är det viktigt att inte gå ut med saker i för tidigt skede.
– Vi kan inte gå ut med cirkasiffror. Det måste vara korrekt.
Vad har åren här gett dig?– Otroligt mycket glädje och kunskap. Man lär sig något nytt varje dag, då det är en otrolig bredd på verksamheten här. Som civilanställd på F 21 är jag krigsplacerad och har en grunduläggande soldatutbildning i botten.
– Vi måste förstå varför vi är här, vilket uppdraget är, säger hon och förklarar att det också ställs fysiska krav och deltagande i övningar.
För hennes del har inneburit tjänsteresor till Italien, Tyskland, Nederländerna, Danmark, Island, Finland och Norge.
Att flytta från huset i Antnäs till en bostad på 67 kvadrat blir en utmaning, trots att hon och maken redan för flera år sedan planera för att flytta till något mindre
– Jag ska avveckla mig själv här och det måste vara ordning och reda, säger hon och räknar upp många måsten.
På hemmaplan har det resulterat i att gamla synder åtgärdats – lister har satts upp, garageporten har bytts ut, huset har fått ny panna.
– Snart ska jag hem och spackla. Jag är supertaggad inför flytten, jag ser fram emot det nya samtidigt som det blir ledsamt att lämna Luleå och alla kollegor, säger hon och tårar syns i ögonen.
Väl på plats på nya jobbet blir det mer fokus på att koordinera och på samarbete.
– Vi måste hitta former för vem som gör vad. Tjänsten är som ett vitt papper än. Det känns jättespännande, vilken grej jag får vara med om.
Med tiden har även hennes nuvarande jobb förändrats. I dag måste hon vara beredd att svara på medias frågor nästan när som helst på dygnet, varför mobilen oftast är påslagen.
– Jag tycker nog vi får lite för mycket skit, vi gör som politikerna bestämmer.
Vad gör du på fritiden?– Jag jobbar för mycket. Jag älskar mitt jobb kanske lite för mycket, det är så roligt, säger hon och tillägger att hon helst väljer bort att älta negativa saker.
Andra passioner är musik, dans och sång.
– Jag är en riktig mellonörd, säger hon och tillägger att det var nära att hon hade flyttat till Umeå för att gå estetprogrammet på gymnasiet.
Dans har hon hållit på med sedan hon var elva – med kortare uppehåll. Dessutom är engagerad i styrelsen för Luleå rytmik och balett.
Tidigare sjöng hon i kör, men numera nöjer hon sig med att ta ton i duschen eller bilen.
Att helt lämna Luleå är inte aktuellt då pappan bor kvar. Och mamman har kvar huset i Alvik.
– Jag är lulebo for ever, det kan ingen ta ifrån mig, säger hon och utesluter inte att det kan bli köp av en sommarstuga senare.