När Andreas Broman åker ut på isen med sin fatbike har han solen i ansiket. Framför honom ligger nu en dag där han kan få kombinera sina två passioner i livet; cykling och sportfiske.
Skaren ligger som ett hårt lager på den cirka 40 centimeter tjocka havsisen och inte ett moln syns på himlen.
– Det ska bli spännande att se om det går att locka någon harr till hugg i dag, säger han samtidigt som han trampar.
Han har siktet inställt på de yttre delarna i Luleå skärgård.
– Jag älskar att cykla så här på isen. Man får en fjällkänsla. Skärgården och isen är speciellt. Det ger en sådan härlig frihetskänsla med de här vidderna, säger han och ler.
Andreas Broman är sedan cirka 20 år också biolog på Länsstyrelsen i Norrbotten. Där arbetar han med frågor som rör fiskeutredningar.
Under åren 2018-2021 arbetade han bland annat i ett projekt där man kartlade kustharrens populationer och livsmiljöer.
Forskningen som var ett samarbete med Länsstyrelsen i Västerbotten gav en rad spännande resultat och fakta.
Det har visat sig att den harr som finns runt öarna i den yttre skärgården är helt unik. Det är den enda harr i världen som leker i havsmiljö och som också lever hela sitt liv i havet.
– Det finns ju harr längs med hela norrbottenskusten i det yttre skärgårdsbandet. Men populationerna är väldigt, väldigt små, berättar han.
Runt en ö rör det sig kanske bara om 400-500 individer.
Samma studie visar att harren förflyttar sig väldigt lite mellan de olika öarna.
När han har kommit några kilometer ut så möts vi av drivis. Plötsligt gungar det under fötterna och färden fortsätter närmare land.
Och på håll hör man ljud som påminner om stridsflyg som övar.
– Men det är isen som låter. Det här hör inte till vanligheterna, säger han.
Med isen gungande runt sig borrar han det första hålet. Rätt snart inser han att borren är överflödig eftersom det i stället går lika bra att doppa ner balanspirken i sprickorna mellan flaken.
Där ligger sedan Andreas Broman och växlar kikmete med mer traditionell pimpling.
– Det är ju spännande att se om det går att få något. Jag brukar kunna lura någon att hugga men man vet ju aldrig, säger han och ler.
Samtidigt som isen gungar fortsätter solen att skina – och skärgården utanför Luleå visar upp sig från sin vackraste och kanske mest spektakulära sida.
– Det här är så häftigt. Man blir nästan sjösjuk, säger han när det gungar som mest.
Vattnet är klart där ute och bottnen stenig. Det är också under en meter djupt där han väljer att fiska så man kan verkligen njuta av att ligga där i väntan på att också få se fisk.
Han får två mindre fiskar och allt det han får åker tillbaka i havet.
Och förklaringen är enkel.
– De gillar när det är grunt och simmar inte så mycket över djupt vatten till nästa ö. Så det finns en risk att om det blir hårt fisketryck runt en ö så kan den försvinna från en ö och då tar det väldigt lång tid för dem att komma tillbaka, säger han.
Sedan kommer hugget han hoppats på.
– Åh helvete. Den här är stor, säger han.
Halvsekunden senare lyfter han upp en harr som väger strax under kilot och som kanske mäter 50 centimeter.
– Nu snackar vi (skratt). Nu snackar vi harr. Oj, oj, oj. Kolla, säger han och visar fångsten mot kameran.
Den krokas av och släpps sedan omgående tillbaka med orden:
– Hejdå. Gör många harrbebisar.
När lugnet lägger sig fortsätter han att knyta an till forskningsarbetet som nu har sammanställts.
– Vi hoppas att Havs- och vattenmyndigheten nu ska uppdatera regelverket och se till att införa en fångstbegränsning. För i dag finns det inte någon fångstbegränsning. Det finns heller inte någon fredning under lektiden på våren ute vid kusten. Vi har goda förhoppningar om att regelverket nu ska bli mer anpassat till de verkliga förhållandena. Annars kanske de försvinner, säger Broman.
Sedan kommer dimman.
Inom loppet av tio minuter är det så tjockt att man tappar många av referenspunkterna.
– Det här är havet. Som tur är har vi ju spåren att följa nu. Det gör det hela enklare, säger han.
Sedan tar han cykeln tillbaka mot fastlandet.
– Sådana här dagar får man inte så ofta. Det gäller att vara tacksam och bara njuta. Tänk ändå att vi har det här så nära. Det är verkligen en lyx och en rikedom. Det är svårt att hitta något som toppar det här, säger han.