Johan Svedjedal har med sin omfattande biografi över Karin Boye skapat en ny modern bild av hennes författarskap och liv. Hon var inte ”drabbad av renhet” som den äldre biografin av Margit Abenius hette. Hon var en begåvad hårt arbetande författare och skribent. Johan Svedjedals djupa kunskaper om Karin Boye och hennes samtid ger oss en helt ny bild av vår mest älskade skald.
Karin Boye fick sin första diktsamling ”Moln” publicerad av Bonniers redan under sitt första år på universitetet i Uppsala. Hon var först av kvinnor som fick opponera när tre avhandlingar i nordiska språk av kvinnor lades fram i ämnet i Uppsala. Det var så ovanligt att nyheten blev till ett skämt.
”Det är visst tre, som ska disputera i nordiska språk, sa någon. En om språket i Överkalix, en om språket i Nederkalix och en om språket i Argus (som Then Swänska Argus av Olof von Dalin kallades)
Var ligger det? Frågade åhöraren i god tro.”
Hon opponerade vid disputationen den 14 maj 1924 samtidigt som hennes andra diktsamling ”Gömda land” recenserades i Dagens Nyheter och Upsala Nya Tidning. Samlingen togs emot positivt av de flesta kritiker.
Hennes sista år på Uppsala universitet läste hon litteraturhistoria, var med i studenttidningen Ergos redaktion, i studentteatern och skrev talet till mannen vid studenternas vårfest. Hon bildade tillsammans med andra litteraturstudenter gruppen Poet’s corner.
Karin Boye var en person som lät tala om sig i den gamla universitetsstaden innan hon flyttade till Stockholms högskola och hem till föräldrarna därför att hennes pappa behandlades för cancer. Han dog 1927. Vid högskolan var hon en av 290 studenter i humaniora. Hon valde att läsa historia inför sin filosofie magisterexamen.
Högskolan i Stockholm var liten och låg i skuggan av den stora universitetsstaden Uppsala. Det var först 1927 som den humanistiska institutionen fick en egen byggnad nedanför observatoriet. De flesta institutionerna var samlade högst upp på Drottninggatan och är idag kontorslokaler. Förutom palatset som rymde historia, filosofi, litteratur, språk och humaniora, där är det nu studentkårens träningspalats. Hon hade visats respekt och fått vara en del av studentlivet i Uppsala, men vid högskolan var det helt annorlunda. Studenttidningen Gaudamus hade gymnasiala plumpa skämt istället för hyllningar till kvinnan.
Hon går med i Clarté som är en fredsorganisation med socialistisk inriktning, en rörelse som sprids till de svenska universiteten och högskolorna från Frankrike. Hon möter Leif Björk och han blir hennes make 1929–1935. En av hennes samtida beskriver hennes politiska engagemang som att hon hade ett kritiskt socialt perspektiv. Långt från den veka poet som Margit Abenius beskriver i biografin från 1950.
Vår bild av Karin Boye har länge påverkats av denna biografi som skrevs av en av de vänner som hon hade i Uppsala. När nu Johan Svedjedal berättar om Karin Boyes liv blir bilden mycket bredare och klarare. Han djupdyker ner i poetens liv och finner otroligt många olika intressanta källor som inte varit allmänt tillgängliga. Det är som om vi får möta en helt annan person än den vi trodde oss känna. Jag är imponerad av hur författaren lyckas bygga upp historien kring en av våra mest älskade poeter när pusselbitarna ofta är så små och väl bortglömda.
Många har genom åren deklamerat Hjalmar Gullbergs dikt om hur det gick till när Karin Boye tog sitt liv:
Svärd som fäktar mot övermakten,
du skall brytas och sönderslås!
Starka trupper ha enligt T.T.
nått Thermopyle, Greklands lås
Fyrtioåriga Karin Boye
efterlyses från Alingsås.
Mycket mörk och med stora ögon;
klädd i resdräkt, när hon försvann.
Kanske söker hon bortom sekler,
dit en spårhund ej vägen fann,
frihetspasset där Spartas hjältar
valde döden till sista man.
Men Johan Svedjedal anser att hon gick ut för att ropa på hjälp, inte för att dö. Det är en av många myter om poeten och författaren som denna biografi slår hål på. Nu vet vi mycket mer om hennes liv och drivkrafter.