Det har gått någon vecka sedan beskedet att han är medicinskt färdigbehandlad.
Det kom som en lättnad, men 73-årige Björn Ljungqvist har svårt att visa glädje.
– Jag har varit med om det här förut. Jag vågar inte bli alltför glad för jag är medveten om att allt kan komma tillbaka. Det är inte lätt att kämpa mot cancern.
Nu har det gått fyra år sedan första diagnosen.
I dag är han pensionär, men i 55 år arbetade Björn Ljungqvist som massör. Yrkeskarriären började redan 1963 för ynglingen som växte upp intill flygarbostäderna på Oskarsvarv i Luleå.
Idrotten har följt honom genom livet.
– Jag var fem år när jag lärde mig att simma. Det var vid kallbadhuset på Gültzauudden. Simningen blev min första idrott.
Under den före detta boxaren Bosse Wilsons ledning förvandlades Luleå Simsällskap till en av landets mest framgångsrika klubbar.
Stadens mest meriterade simmare är Ingrid Gustavsson, som vann EM-silver i lagkapp 1966 och ingick i Sveriges trupp till OS i Mexiko 1968.
Björn Ljungqvist nådde inte lika långt, men han blev distriktsmästare och vann även norrländska mästerskapen i bröstsim.
– Jag tror att allt elände började där i simbassängen. Vi tränade ofta i utomhusbassänger, speciellt under träningsläger. När solstrålar bryts i vatten blir de extra kraftiga. Jag känner till flera simmare som drabbats av hudcancer.
Simningen blev en port ut i världen. Efter att ha utbildat sig till massör/badmästare flyttade han utomlands. Valet stod mellan Las Palmas eller att ta jobb på Amerikalinjen.
– Det blev Las Palmas. På 1960-talet var det inte så vanligt att resa utomlands. Mina kompisar i Luleå undrade hur det egentligen stod till med mig som kunde ta ett ”så tokigt” beslut, men jag var lite äventyrlig av mig.
Vistelsen i svenskarnas första charterdestination varade i ett år. Sedan flyttade han hem för att läsa in studenten på folkhögskola och senare utbilda sig till lärare. I 30 år arbetade han som fritidspedagog och idrottslärare på Luleås skolor.
I sin gamla hemstad återknöt han kontakten med idrotten, där han arbetade som massör i ett flertal av länets idrottsklubbar, bland annat i 20 år med IFK Luleå.
2013 upptäckte han en svullnad i halsen.
– Jag tyckte att det var konstigt. Jag gillar om att springa långt, men plötsligt orkade jag knappt runt kvarteret. Jag kunde inte förstå vad det var.
Det visade sig vara en tumör.
I åtta veckor pågick strålningsbehandlingen i Umeå.
– Det är tur att man hade fått lära sig att kämpa via idrotten. Det var en tuff behandling.
Idrotten gav stöd och kraft i den svåra stunden. När han återvände till Skogsvallens fotbollsplan för första gången efter behandlingen fick han en oväntad hyllning strax innan avspark.
Spelarna i IFK Luleås A-lag kom in på planen iklädda en specialtryckt tröja. På bröstet stod det: ”Välkommen hem, Pappa Björn”.
– Det var otroligt fint gjort av killarna. Det glömmer jag aldrig. Det känns som om jag är en extra pappa till många av killarna, säger Björn Ljungqvist och blinkar ett par gånger.
Prostatacancer och bröstcancer står i särklass, men landets tredje vanligaste cancerform är hudcancer.
Forskning visar på en tydlig koppling mellan solskadad hud och exempelvis skivepitelcancer. Det finns en ökad risk för återkommande tumörer, eftersom det handlar om en svåropererad cancerform. Framför allt handlar svårigheten om att lyckas ta bort all skadad hud.
I Björn Ljungqvist fall kom cancer tillbaka 2015.
Och 2016.
I dag har han genomgått sammanlagt sju hudtransplantationer. Hud och delar av en muskel har hämtats från låret och använts för att återställa ansiktets vänstra sida.
Han hör dåligt på vänster öra. Kirurgen har lyckats bygga upp örat igen, men skadorna på hörselgångarna är svåra att åtgärda.
– Jag vill inte längre fika med främmande människor för jag har inte riktigt kontroll på vänster mungipa. Jag har ingen känsel från munnen ned till halsen, berättar Björn Ljungqvist.
Fler plastikoperationer väntar om han fortfarande är friskförklarad efter den planerade datortomografin om sex månader.
Under de svåra åren har frun Gunilla Lagerhielm Ljungqvist, 71, varit ett oumbärligt stöd.
– Allt har varit kolsvart i perioder. Man har åkt som en jojo upp och ned. Det är kvällarna som är värst. Genom åren har vi tagit många promenader tillsammans. Jag mår bättre när jag orkar röra på mig. Promenaderna har varit som en terapi för oss, men på kvällarna kommer tankarna tillbaka.
Han berättar om sitt knep för att kunna somna. Då kommer den gamla grammatikboken från studierna i spanska väl till pass.
Även om det senaste beskedet var hoppfullt har livet inte riktigt vänt för Björn Ljungqvist. Han som har deltagit ett 20-tal gånger i Luleå stadsmara har inte kunnat träna på två år.
När Norrbotten går mot sin ljusaste årstid tvekar han att gå ut. I dag är solskyddsfaktor +50 en förutsättning för att han ska lämna lägenheten.
– Förr var solen min vän, men nu är den min värsta fiende. Allt jag som gått igenom har gjort mig rädd, men än är det för tidigt för att kasta in badbyxorna.
0920 - 26 29 03