Det är tidig måndagsmorgon i Trundavan. Marinbiologerna Sofia Ledin och Fanny Tomband gör sig ordning för att vittja de ryssjor som placerats ut kvällen innan.
Den här dagen blir fiskelyckan klen, bara fyra mörtar. Efter artbestämning och mätning släpps firrarna tillbaka i vattnet.
– Målsättningen är att ingen fisk ska komma till skada. Det lyckas inte riktigt alla gånger. Som mest har vi fångat 300 fiskar. Då var det trångt i ryssjan, berättar Sofia Ledin.
För en månad sedan återupptogs fältarbetet i Länsstyrelsens treåriga projekt som finansieras av Havs- och vattenmyndigheten. Till en kostnad av en miljon kronor ska mindre vattendrag längs kusten undersökas.
– Egentligen vet vi väldigt lite om de marina miljöerna i Bottenviken. Få forskare har ägnat sig åt de här vattnen. Vår inventering kommer förhoppningsvis att ge ett bra underlag för politiker och tjänstemän inför beslut om exploateringar så att naturen kan nyttjas hållbart, förklarar kustvattenshandläggaren Annica Gammeltoft.
Undersökningen fokuserar på arter som yrkesfiskarna struntar i. Det handlar om abborre, gädda, brax, gärs och id för att ta några exempel. Särskild vikt ägnas åt hotade arter som lake, kustharr och nejonöga, även kallad nätting.
Även fiskarnas livsmiljöer kommer att studeras samt en kartläggning var fiskarnas yngel växer upp.
– Beståndet för de flesta arter är bra i Norrbotten. Vattendragen är bättre bevarade än i exempelvis Skåne där jordbruket ställt till stor skada. Vi hoppas hitta vattendrag som förtjänar att bli naturreservat. Det är mer kostnadseffektivt att skydda miljöer eftersom det blir betydligt dyrare att återställa det som förstörts.
Sofia Ledin och Fanny Tomband undersöker mindre bäckar och åar. Fiskredskapen placeras ut vid smala inlopp, där fisk som vandrar inte kan undvika ryssjan.
– Dessvärre är leken redan över här. I Norrbotten verkar de flesta fiskar börjar leka medan isen fortfarande ligger kvar. Mörten är sist ut till lekplatserna, förklarar Sofia Ledin dagens fångst.
Projektet har inletts i Piteå. Den här veckan rör sig marinbiologerna österut - mot Råneå och Haparanda – där våren inte kommit lika långt.
– Det kommer ofta fram personer som visar intresse för vårt arbete. De har gett oss värdefull information hur fiskbeståndet förändrats genom åren, berättar Sofia Ledin.