Produktionen går enligt plan efter sommarens ingrepp i masugnen.
– Det vi har gjort är att jämföra med en hjärttransplantation. 700 personer har jobbat med ingreppet i masugnsanläggningen, säger platschefen som intygar att det var en intensiv period med ett pressat schema.
Masugnen som togs i drift år 2000 har, fram till sommarens 101 dagar långa stopp, levererat 31 miljoner ton – en stålmängd som skulle räcka för att lägga räls mellan Luleå och Kairo.
– Små justeringar kan förekomma än, berättar Edberg och tillägger att en av många förbättringar är ett nytt tapphallsfilter, som förväntas minska stoftutsläppen, ge bättre arbetsmiljö och minskat buller.
– Vi har producerat i en och en halv månad nu. Allt utom det yttre skalet på masugnen har åtgärdats, säger Patrik Midebjörk, chef för avdelningen råjärn.
Med van blick ser Peter Sandström på när malmen som just kommit in från Malmberget – det handlar om nästan 8 000 ton per dag – töms för att sedan transporteras vidare.
Han och kollegorna går femskift.
– Det finns för- och nackdelar med allt, svarar han på frågan om hur arbetet förändrats från ett jobb på golvet till övervakning i kontrollrummet.
– Fyra jobbar i tapphallen, två i kontrollrummet, en som vattenman och så har vi en arbetsledare, säger han.
SSAB i Luleå har i dag cirka 1 100 anställda.
– Av dem jobbar cirka 350 med underhåll av våra anläggningar. Många jobbar skift varför det kan verka tomt på området. Dessutom arbetar många i kontorsmiljö. Det är mycket mer kontrollrumsarbete i dag är på 70-talet då SSAB hade 5 500. Då producerades det mindre än i dag, säger Sara Blix, informationsansvarig.
Samgåendet med Ruukki har inneburit även andra förändringar.
– Den specialisering som pågår inom koncernen är viktig, säger Olavi Huhtala, Europachef.
Luleå/Borlänge kan bli specialiserat på vissa kvaliteter – de finska verken på andra.
Europachefen, som varit i stålbranschen sedan 1987, säger också de på SSAB i Luleå och de i Finland lärt mycket av varandra redan nu. Att de olika erfarenheterna kan leda till att koncernen kan spara pengar, något som kan krävas efter den senaste tiden dåliga resultat.
Han tror också att det dröjer 15–20 år innan det är dags för nästa renovering av masugnen. Under tiden finns dock andra utmaningar att ta tag i. Att reducera koldioxidutsläppen, utan att kvaliteten på stålet försämras, är en utmaning som kräver ”kvinnor och män av stål”.