Nu fattas bara vraket

Det är efter kontakter med Statens maritima museer som länsstyrelsen kommit fram till att botten mellan Likskär och Vitfågelskär måste undersökas.
Finns där ett vrak så har det betydelse för det stora stockankarets framtida öde.
Kastar tillbaka ankaret
- Hittar vi ett vrak som det kan ha tillhört så har det betydelse för om det tillhör vraket eller upphittaren, säger Ann-Christin Burman.
Om sonarscanningen anger att det finns ett vrak efter en så stor båt som kan matcha ett så stort ankare, så återstår bara en sak.
- Då sänker vi ankaret vid vraket, säger Ann-Christin Burman.
Påträffas inget vrak som kan kopplas samman med ankaret betecknas det som ett lösfynd.
- Då får upphittaren ankaret, men då kommer vi att be upphittaren om att sänka ner det i vattnet någonstans eftersom det förstörs om det blir kvar uppe på land.
Men är det inte möjligt att konservera ankaret och behålla det som ett minnesmärke?
- En konservering kostar så våldsamt mycket pengar så jag tror inte upphittaren är beredd på det. Vi gör inte någon konservering, säger Ann-Christin Burman.
I väntan på att sonarscanningen genomförs kommer ankaret att täckas över med något fuktigt så att det klarar en tid på land. Undersökningen av fyndområdets botten kommer att genomföras av marinarkeologisk expertis.
- Förhoppningsvis ska frågetecknen rätas ut ganska snart, säger Ann-Christin Burman.
Det var i måndags som fiskaren Janne Holm fick det 600 kilogram tunga stockankaret i sin trål. Professorn i marinarkeologi Johan Rönnby från Södertörns högskola bedömer att det sannolikt härstammar från 1700-talet eller kanske 1600-talet, sedan han studerat NSD:s bilder.

Nu fattas bara vraket

Området på Brändöfjärden där storankaret fiskades upp kommer att sonarscannas för att klarlägga tillhörigheten.- Vi måste undersöka om det finns något vrak som ankaret kommer ifrån, säger länsantikvarie Ann-Christin Burman.