Vissa dagar på jobbet är bättre än andra.
När nyhetschefen ger mig uppdraget att agera matpatrull på Storgatan för att se om det serveras något extra spännande i år är det ju inte direkt så att man lämnar in en protest.
Sagt och gjort. Några minuter senare befinner jag mig med fotograf Pär Bäckström mitt i ett mäktigt folkhav. Det är det första som slår mig: att ni som älskade karnevalsstämningen som rådde i fjol kommer inte att bli besvikna. Hysterin är om möjligt ännu större i år. Trots att klockan bara är elva ringlar köerna långa och mellan stånden råder det faktiskt trängsel.
Att testa allt är givetvis helt omöjligt. Utbudet är helt enkelt för stort. Jag bestämmer mig för att äta tre väl utvalda rätter: en exotisk, en nykomling och en utmaning.
Jag tar det i just den ordningen och börjar med att huggan in på en:
Australisk kamelburgare.
Betyget blir en trea. Gillar touchen av viltsmak, men köttet är ganska torrt och det slutar med att jag får piffa upp den med lite sås.
Men som aptitretare var den perfekt. Vi vandrar vidare och hittar nykomlingen från Indonesien:
Vegetarisk nasigoreng med jordnötssås.
Betyget blir en fyra. Riktigt god utan att vara stark.
Vilket uppskattas, eftersom jag valt att spara det starka till sist.
John Miller, som äger den engelska sektionen på Storgatan, hade nämligen hotat med att han serverade världens starkaste curry. Och eftersom jag råkar vara en stor vän av det indiska köket var det en utmaning jag inte kunde motstå. Alltså blev det en:
Kyckling vindaloo.
Betyg kan bara bli en femma. Kan vara den godaste vindaloo jag ätit. Stark som tusan, men inte dumstark. Kocken Tony Hansen förklarar att han använder fyra sorters chili för att bevara hettan längre.
Sedan spårar det tyvärr ut. Hansens kollega, som nyss stod beredd med brandsläckaren (!) sätter dit en klick "delvilsauce" (oklart innehåll) och sedan är det kört. Läpparna domnar, snoret och tårarna rinner och jag vacklar runt på Storgatan – oförmögen att prata.