Hon förbereder det sista hemma i hyreslägenhetens ljusa kök. Strör i lite mer salt i färsen gjord på abborre som hon själv fångat i en sjö utanför Arjeplog. Den är filead och hackad med kniv, inte i mixer, för att undvika att den blir för "slemmig". Creme fraiche och grädde vänds ned för att lyfta smaken.
- Fisken är så mager så det behöver tillsättas lite fett, säger Lina Nordström.
Hon finjusterar saltet och smaken i fiskfärsen hela tiden, tills hon är nöjd.
- Det går inte att smaka nog mycket. När det gäller mat är jag nog rätt petig. Jag är alltid kritisk, men inte kräsen för det. Ingen vill bjuda mig på middag för de vet hur det är. Jag dissekerar maten. På en restaurang låter jag ofta, "det här var gott, MEN! Jag skulle nog ha gjort så här istället".
Det har alltid varit naturligt för henne att laga mat. Vid tio års ålder gick hon i köket och började experimentera, och som 11-åring serverade hon släkten sin första trerättersmiddag. Hon tackar sin mamma och pappa som gav henne chansen att få prova så mycket.
I dag är det de norrländska råvarorna hon känner sig mest bekväm med, även om hon gillar det italienska köket väldigt mycket.
- Det finns få saker som slår en carpaccio eller en riktigt god pasta, säger hon.
Lina Nordström har blivit bönhörd. Grillvädret kunde inte vara bättre. Hon häller ut briketterna och tänder grillen under en klarblå himmel medan Rapatjärns lugna vattenyta krusar sig lite lätt. Själv är hon uppvuxen vid betydligt vildare vatten, i Bredsel vid Storforsen i Älvsbyns kommun.
- Vi bodde femhundra meter från Storforsen. När vi blivit nog gamla brukade vi springa dit själva och bada, säger hon.
Hon flyttade hemifrån som 16-åring när hon började gymnasiet i Älvsbyn. Därefter skaffade hon sig en civilekonomexamen men hade svårt att hitta jobb när hon var "färdigbakad" 2003. I vintras deltog hon i tävlingsprogrammet Sveriges Mästerkock som leddes av den fruktade jurytrion Per Morberg, Leif Mannerström och Markus Aujalay. Åtta program lyckades hon hålla sig kvar i, innan hon åkte ut på grund av en sufflé. Själv älskar hon Per Morbergs tv-program "Vad blir det för mat?". Hur var det då att plötsligt stå och laga mat inför honom?
- Han gick mest omkring och skrek och det är väl så att han spelade lite grann på den där rollen av att vara stora stygga vargen. Jag tyckte att det blev lite humoristiskt och vande mig ganska fort. Han var den i juryn som var svårast att komma nära, säger hon.
Skogen vid Rapatjärn är en tyst och vacker kuliss. Lina Nordström sätter igång med den Asieninspirerade förrätten. Hon lägger ut en förkokt purjolöksbit på skärbrädan och klickar dit en sked av den vita abborrefärsen som kryddats med limeskal och stjärnanis. Purjolöken rullas ihop och träs på en pinne. Några till rullar formas och läggs på grillen.
Hon strimlar ner lite av rotfrukten rättika i en skål. Den blir basen i salladen till purjolöksrulladerna.
- Rättikan är krispig, den används ganska sällan och är god att riva till sallad. Jag tycker den är ganska trevlig, säger hon.
Chili, ölkorv samt skal av lime och citron gör att det blir drag i salladen. Det bryter av mot den ganska runda smaken av abborre.
Hon får förklara att det faktiskt inte är kock hon arbetar som på Hotell Silverhatten, utan att hon är marknads- och eventansvarig.
- En gång hoppade jag in som lunchkock. Det var höst och alla hade dragit på älgjakt. Men efter Sveriges Mästerkock har jag varit in i köket några vändor till, säger Lina Nordström.
Hon håller på att avsluta anställningen på hotellet. I sommar ska hon fundera ut i vilken riktning hon ska åt i livet.
- Kanske verkar det konstigt att sluta ett jobb innan man har något annat men jag vill ha tid att fundera på vad jag ska göra. Det kan bli något inom mat. Det löser sig nog, vill man bara jobba så brukar man få göra det.
Hon älskar att gå på restaurang och njuta av supergod mat. Just utbudet av bra restauranger i Arjeplog, med sina 1 500 invånare i centralorten, är en aning begränsad. Ibland drömmer hon lite i smyg om att strosa omkring i en saluhall i Stockholm, men uppskattar närheten till naturen. Att själv kunna sticka ut och dra upp en fisk att tillaga.
Grillen har blivit redo för huvudnumret. Älgkalvfilén. Det exklusiva köttet ser ut som en gigantisk barkbit. Anledningen är att den rullats i en kryddblandning baserat på Karl Johan svamp. Filén bakas in i folie, som har samma funktion som locket på en gryta. Där inne bevaras fukten, värmen sprider sig jämt och gör köttet mört. Men så den svåra frågan, hur länge ska den ligga på grillen?
- Det är svårt att prata tid när man grillar eftersom det beror så mycket på vilken värme det är. Och värmen är det svåraste. Det är jobbigt om det blir för varmt. Hemligheten är att träna, att kunna justera höjden på gallret och sprida kolen.
Termometern som är instucken i filén visar 57 grader. Lina Nordström hojtar till och tar den från grillen, hon hade velat ha den till 55 grader. Men de där två graderna sabbar ingenting. Hon skivar upp det möra köttet och klickar på lite av menyns trumfkort - det kryddiga hjortronsmöret. Hon kör enligt devisen "med smör behöver man ingen sås".
Vid det här laget förtjänar hon att kort och gott benämnas "Mat-Lina", amatörkocken från skogarna som sitter inne med proffstipsen.
För mer Norrbottniskt än skogens konung och skogens glimrande guldkorn i en mästerlig fusion blir det inte.