Det är tre slutsatser som kan dras när sakframställan och yrkanden lades fram i det omfattande kalkugnsmålet vid Luleå tingsrätt.
Åklagare Stig Andersson har åtalat Nordkalk och en före detta platschef vid företaget för grovt vållande till annans död och grovt vållande till kroppsskada. Han yrkar även på att Nordkalk ska betala en företagsbot på 3,5 miljoner kronor.
Detta efter olyckan den 1 november 2011, då sju personer skadades. Johan Löfroth dog, och Gustaf Seppelin Solli skadades svårt.
I sin sakframställan talade åklagaren om händelseförloppet den aktuella dagen. Exempelvis:
* att entreprenörerna Empower och Limab accepterade att utföra ett jobb de egentligen inte alls var där för.
* att den skyddsutrustning som lånades in egentligen var anpassad för svetsning.
* om den arbetsmetod som användes, att med hjälp av vatten bekämpa en stor sintertillväxt.
* om den incident tidigare under dagen som renderade i ett möte men inget byte av arbetsmetod.
* om den delegationsordning som gällde i Nordkalk.
– Åtalet är grundat på en rad olika faktorer. De är viktiga på olika sätt, säger Andersson.
Han menar dock att förhöret med två vittnen, där det ska framgå att sintertillväxter i den här storleksordningen bekämpas med andra metoder, blir en av nycklarna för en fällande dom.
– De använde fel metod. Alternativt borde vidtagit säkerhetsåtgärder.
Advokat Jan Wennerbrandt, som försvarar den förre platschefen, bestred ansvar. Han tryckte på att rätten måste stålsätta sig inför det faktum att det inträffat en tragedi, och att i stället fokusera på om chefen vållat olyckan. Flera av de faktorer som åklagaren påtalade tänker även advokaten använda, bland annat delegationsordningen. Han tänker bevisa att fel liknande de i kalkugnen är svåra att lokalisera och påpekade även att hans klient varit ledig dagen innan olyckan och börjat arbeta först vid lunchtid på olycksdagen.
Nordkalks ombud bestred att företaget begått arbetsmiljöbrott och menade bland annat att den valda arbetsmetoden är vanligt förekommande i liknande fall. Under framställan lades stort fokus på att bevisa att både Empower och Limab var entreprenörer åt Nordkalk. Bolagsordningar lästes upp, och både fakturor och avtalskontrakt visades upp.
– Alla företag har ett arbetsrättsligt ansvar för sin personal. Vi delar inte åklagarens åsikt där han fokuserar hela åtalet på Nordkalk. Åtalet bestrids som det ser ut i dag, säger Eva Feldt, kommunikationschef.
Nordkalk är väl medvetet om debatten kring entreprenörsföretag och svårigheten att utkräva ansvar, enligt Feldt.
– Det är en viktig fråga och man kanske behöver reglera det? Ansvarsfördelningen behöver prövas rättsligt och redas ut, säger hon.
Stig Andersson är dock övertygad om att Nordkalk hade det yttersta ansvaret.
– Annars hade jag inte väckt åtal. Varför jag uteslutit andra från ansvarsbiten lär framkomma under rättegången.
En av åhörarna var IF Metalls vice ordförande Tomas Karlsson.
– När man ser händelseförloppet så blir det ännu mer tydligt att man inte följt arbetsmiljölagen. Det finns ingen riskbedömning gjord varken när gäller själva arbetet, metoden eller skyddsutrustning. Det är tyvärr så här det ofta ser ut. Entreprenörer som kallas in för att göra snabba jobb. Prio är att få igång allt så fort som möjligt och säkerheten sätts ur spel. 40-50 dör varje år i arbetsplatsolyckor men det talas mindre om de 100-tals som skadas svårt, vissa för livet, säger Karlsson.
Han anser dock att säkerhetsarbetet vid SSAB är på rätt väg, efter den process som facket och företaget inlett sedan en tid.
– Redan nu går vi fler skyddsronder och vi har en säkerhetskonsult från Holland inkopplad.
Rättegången fortsätter på torsdagen. Då vittnar bland andra den omkomne Johan Löfroths far och bror.