– Jag kände inte till att det kunde bli en sådan reaktion som det blev. För mig var det helt okänt, sade mannen, som är i 60-årsåldern.
Han var samlad och lågmäld under förhören, som tog större delen av den tredje dagen av kalkugnsrättegången vid Luleå tingsrätt.
Platschefen började med att tala fritt om sina känslor kring det inträffade.
– Det är väldigt tragiskt det som hänt och jag lider med de drabbade och deras anhöriga. Jag har tänkt mycket på er.
Han berättade att han mått mycket dåligt, att han inte klarade av att jobba vidare efter efter olyckan och att han fått psykologhjälp av företaget.
– I början så förträngde jag allt. Läste inte media. Undvek att prata med andra. Med tiden har jag lyckats bearbeta bitar av det inträffade.
Han är kritisk till att det tog 2,5 år innan han förhördes första gången.
– Det gör ont i mig att inte kunna lämna de uppgifter man vill för att man inte minns. Att det tagit så lång tid är tragiskt och har nog påverkat den mentala hälsan hos samtliga inblandade.
Mannen är åtalad för arbetsmiljöbrott genom grovt vållande till annans död och grovt vållande till kroppsskada. I åtalet har åklagare Stig Andersson pekat ut ett antal brister som han anser att Nordkalkchefen var ansvarig för vid olyckan den 1 november 2011, som bland annat krävde den då 23-årige Johan Löfrothsliv:
* Personalen som användes från företagen Empower och Limab för att reparera den krånglande kalkugnen hade ingen erfarenhet av liknande arbete.
* Metoden som användes var felaktig.
* Instruktionerna (endast muntliga) var bristfälliga.
* Trots att det inträffade en incident vid ett tidigare tillfälle gjordes ingen ordentlig riskbedömning.
* Skyddsutrustningen var undermålig.
* Det fanns ingen ansvarig arbetsledare på plats under kvällen.
Nordkalk hade haft stora produktionsproblem hela oktober och flera olika åtgärder hade vidtagits utan framgång. Dagen innan olyckan var chefen bortrest och firade sin 25-åriga bröllopsdag med sin fru, och arbetet hade redan satts igång och en konsult hade kallats in när han kom tillbaka till arbetet vid lunchtid på olycksdagen. Det visade sig att chefen känt sig en aning sidsteppad av detta men han ansåg inte att det påverkat hans agerande.
– Jag blev dock förvånad över att ugnen inte var kallställd när jag kom tillbaka, sade han.
Efter en olycka på eftermiddagen då en arbetare bränt sig av en puff från ugnen kallade chefen till skyddsmöte.
– Den information jag fick då var att det inte varit en allvarlig incident.
Metoden med att vattenbegjuta ugnen för att lösa upp kalkklumpar är ingen metod som man använder sig av ofta i Luleå. Dock används den i Nordkalk och det var Nordkalk som fattat beslutet, sade chefen på direkta frågor.
Mellan klockan 18 och 19 åkte han hem – utan att ha gjort en riskbedömning och utan att ha frågat entreprenörerna om de gjort en riskbedömning.
– Den frågan borde ställts, erkände chefen.
Även en av platschefens på den tiden överordnade chefer förhördes. Mannen hade tidigare delgivits misstanke men avförts av åklagaren. Förhöret handlade mycket om vilken roll han hade när det gällde arbetsmiljöfrågor, riskbedömning och i reparationerna av kalkugnen i Luleå. Svaren blev att han ansåg att platschefen i Luleå var ansvarig samt att han inte tagit några beslut kring ugnen.
Gustaf Seppelin Solli, en av målsägarna, följde förhören i rättssalen.
– Det var intressant. Åklagaren körde på bra men jag tycker det var mycket som inte var så jätterelevant. Vi får se hur det går, sade han.
Rättegången fortsätter på tisdag. Då ska bland andra konsulten höras om sin roll.
0920-263017