Hon ska flytta och han ska ta emot henne i övre Norrlands inland. En dag fyller de hans bil och sätter sig tillrätta för att köra de långa milen. Då upptäcker hon att varje kartong och kasse som hon har stuvat in i bagageutrymmet har tömt henne på hennes längtan efter honom. Den plats där förälskelsen fanns gapar tom.
Men de kör de hundra milen upp mot hans hemort utan att stanna för att sova, utan att ändra riktning. De ska flytta ihop. De ska leva tillsammans.
Trots att det är försent redan när hon kliver ur bilen på den lilla orten skaffar hon sig ett rum och ett jobb. Han hittar en ny väg bort och så tappar de var-andra ur sikte. Hon skapar sig rutiner.
Elin Willows kan som få andra använda sitt språk för att skildra hur det är att leva i den vilsamma tystnaden, eller i den tomma vardagen. Hon berättar inte hur det är, hon skildrar bara vad som händer. Varje dag fylls med vardag och det som alltid är närvarande. Jobbet på mataffären, promenaden längs med Storgatan, helgens festande och den unga kvinnans förmåga att se det som existerar bortom upprepningarna. Den unga kvinnan väljer att fastna mellan hyllorna på lagret och kassan vid utgången. Vi som får läsa om henne fastnar ingenstans. Vi får njuta av en debutant som kan skriva och använda sitt språk för att berika sina läsare.