Hertsön, slutet på 1990-talet. Jag minns Franco. Han gick ett år över brorsan på Hertsöskolan och var ungefär ett huvud längre än alla andra. Jag fick för mig att han gillade musik och ja, han såg snäll ut.
Drygt tio år senare dyker han upp på fejjan. Som tatuerare och konstnär. Bland annat. Så jag var bara tvungen att fråga.
Tatuerar, illustrerar, målar och designar kläder - hur många bollar i luften har du?!
- Jag har aldrig riktigt sett det på det sättet. Jag ser det mer som ett roligt nöje, något jag brinner för, som ger mig lycka och min själ näring. Jag skapande mitt klädmärke Vigilante i tanken på att göra någon form av vandrande tavlor. T-shirtar med konstverk, säger Franco och fortsätter:
- Jag sålde mina t-shirtar i en butik i Umeå under en period. Men på grund av tidsbristen la jag ned projektet. Ibland gör jag någon ny design eller modifierar ett plagg för skoj skull. Men jag anser att det ska vara roligt att skapa och när det börjar kännas som ett jobb, då tror jag man tappar inspirationen.
Vad inspireras du av?
- Jag inspireras mest av känslor. Ett glatt leende, ett vackert ansikte, ett galet plagg. Någon annans konst, ja, allt i min omgivning kan ge mig en viss känsla som väcker en tanke.
Du målar på skor också, hur kom du på den idén?
- Skorna var bara en slump. Jag hade köpt ett par vita sneakers som jag stortrivdes i. Men som alla vet blir de skitiga och då måste man slänga dem. Mina jeans hade färgat av sig på skorna så de såg smutsiga ut. Det var då polletten trillade ned. Jag målade dem och hade på mig dem konstant. Och efter det har jag fått beställningar och målat åt andra utifrån önskemål.
Och tatuerandet?
- Min första tatuering gjorde jag då jag var 14. Jag har alltid fascinerats av tatueringar. Men det tog ganska många år innan jag vågade mig på konstformen själv. Jag köpte utrustning och började på låtsashud för att sedan gå över på mig själv. I samband med det lärde jag känna Julio, en resande tatuerare som arbetat i studio många år. Han blev min mentor. Tyvärr flyttade han till Norge men jag ska försöka få lärlingsplats någonstans för att bli bättre.
När föddes egentligen intresset för form?
- Det har funnits sedan barnsbenen. Jag har ritat så långt bak i tiden jag kan minnas. Min far arbetar som grafiker och uppskattade mitt intresse. Han gav mig verktyg och fick mig att öppna ögonen för att verkligen kunna se estetiken. Textildelen kom på senare år. Då jag var 6 år lekte jag och mina vänner mycket med Action Force, krigsfigurer med rörliga leder. Jag minns speciellt ninjamotorcyklisten. Det var han som visade mig vägen. Han var den enda bland mina leksaker som hade ett handsytt plagg. Alla andra var i hårdplast. Och eftersom jag ville ha enhetligt bland mina krigsfigurer, sydde jag munkjackor till alla. Det var då min mor kom in i bilden. Efter det har jag bara utvecklat mig själv genom egenintresse samt utbildningar jag läst.
Var ser du dig själv om fem-tio år?
- Jag hoppas jag sitter och tatuerar om 10 år eller driver en egen butik.