I slutet av maj eller mitten av juni väntar sig Martin Lindqvist att samgåendet mellan SSAB och det finska stålbolaget Rautaruukki är ett faktum. Men några hinder återstår. EU-kommissionen måste godkänna förvärvet enligt konkurrenslagstiftningen. Och 90 procent av aktieägarna i Rautaruukki måste gå med på att byta sina andelar till SSAB-aktier.
Men Martin Lindqvist ser ingen annan utgång än att förvärvet blir ett faktum.
– Jag känner ingen jättestor oro, säger han.
När de två företagen blir ett enda kommer fem procent av de totalt ungefär 19 000 tjänsterna försvinna över en treårsperiod. Uppsägningarna kommer vara ganska jämnt fördelade mellan Sverige och Finland.
Men från vilka sektorer och vilka orter jobben kommer plockas är ännu inte klart.
– Det är vi inte klara med än, exakt var de kommer försvinna, säger Martin Lindqvist.
Han tror inte att Luleå kommer påverkas nämnvärt av samgåendet mellan SSAB och Rautaruukki. Men några löften finns inte.
– Det finns det aldrig, säger Martin Lindqvist och fortsätter:
– Det enda vi vet är att vi måste bli effektivare och att vi över tid inte kommer bli väsentligt fler anställda.
Och genom förvärvet av Rautaruukki ska SSAB bli mer effektivt – och flexibelt. Företagen beräknas tillsammans spara 1,4 miljarder kronor per år. En miljard av den summan är oberoende av konjunktur.
Och produktionen kan på ett bättre sätt anpassas efter efterfrågan. Man kan producera där det är mest effektivt. Martin Lindqvist beskriver samarbetet som sprunget ur "industriell logik".
SSAB som är starkt på kylda stål och Rautaruukki med motsvarande position när det gäller rörproduktion anses också komplettera varandra bra. Även geografiskt. Rautaruukki är starkare i Öst- och Centraleuropa medan SSAB har en stark ställning i Nordamerika.