Sea-Ice Marathon heter tävlingen som arrangerades i Luleå för första gången på lördagen. Morgonen bjöd på sol och nio minusgrader. Ett litet tappert gäng på sju personer sprang ett fullt maraton, övriga valde halvmaran på 21 kilometer eller 10 kilometer, däribland Nadia Kadi från Luleå.
– Jag har inte sprungit så mycket på vintern, men jag tycker det är fint att det finns möjlighet för jag älskar isen, säger hon före loppet.
Trots att hon är en ovan vinterlöpare är hon inte orolig för att få ont i benen.
– Jag har dämpning i skorna och sedan handlar det om teknik. Jag har varit löptränare så jag vet hur man gör.
Pontus Frank från Måttsund och hans turistföretag ordnar Icebugsloppet tillsammans med de nederländska skridskotävlingsarrangörerna.
– Det här är något helt nytt, berättar han.
På grund av osäkerheten kring pandemin kom de igång sent med marknadsföringen, så det är huvudsakligen löpare från Luleå som har hunnit anmäla sig, till skillnad från i skridskotävlingarna som pågår i veckan, där det nästan bara är holländska deltagare.
Spikskor är av naturliga skäl ett måste.
Miriam Kuiper från Nederländerna är en av domarna för skridskotävlingarna, men nu hjälper hon till med tidtagningen. Hon är helnöjd med sin vistelse i Luleå.
– Det är fantastiskt. Det är som semester i snö. I Nederländerna var det ingen naturis i år.
I publiken finns Birger Lundbäck med sin kamera.
– Jag ska fota och heja. De är duktiga, säger han.
Även Inger och Lars Persson har kommit för att titta.
– Det är jätteroligt att man tar vara på det isen har att erbjuda, säger Inger Persson.
– Sedan är det jättekul med de här turisterna och idrottsmännen som kommer. Att de får se detta och ha det här vädret måste ju vara underbart för dem, säger Lars Persson.
Bästa dam i loppet blev Sofia Nordin.
Allra först i mål var Kenneth Boman på tiden 3.08.11.
– Jag har sprungit över 60 maraton, men detta är mitt första maratonlopp på is, säger han.
Några andra maratonlopp arrangeras inte i Luleå, så han ville självklart passa på när det var på hemmaplan.
Trots spikskor var det inte helt lätt där isen var som halkigast och det känns i benen efteråt, konstaterar han.
– Det tar ju ganska hårt på vaderna, så efter 25 kilometer började de krampa ihop litegrann.
Hur firar du segern?
– Jag får väl äta något gott ikväll.