Det är roligare att fara motströms. Som att på morgonkulan åka över Skanstullsbron söderut, bort från Stockholms city. Inte en bil. Samtidigt, på motsatta körfältet: en lång, snigelartad stillastående, osande, frustande bilkö där den växande aggressiviteten vibrerar i ratt och växelspak. Snitthastighet cirka 3 kilometer i timmen. Grattis och ha en bra dag!
Jag flyttade (motströms) från en tillvaro där allt – förutom att köa – i stort sett går ut på att hala upp plånboken i varje gathörn. Reklamen vrålar ut sina budskap i bjärta färger ackompanjerad av tondöv muzak varhelst du går.
Nu, så här fyra år efteråt i min norrbottniska älvdal, med ett närmast totalt lugn – för stunden avbrutet av traktens alla nötskrikor som käbblar i syrenbusken – börjar jag förstå vad jag lämnat.
Vi människor trampar upp stigar bakom oss genom livet. Förändring är livsluft.
Jag ruttnade på staden – som ju därtill blir alltmer lik de flesta andra städer. Samma butikskedjor, samma H & M, Cervera, Dressman. Samma kaffelatte på samma cafékedjor.
Ja, samma koncept med sterilt inglasade gallerior och samma ”old towns” som turistmagneter.
Här i min älvdal är jag befriande oattraktiv som konsument, närmaste affär ligger 2,5 mil bort.
Men jag har min bokbuss och där lånar jag böcker att läsa. Nu senast Po Tidholms ”Läget i landet” – en stridsskrift kring regionalpolitik och ”varför landsbygdsfrågan är viktigare än du tror”.
Po Tidholm far – som tidigare Göran Palm i sin ”Sverige – En vintersaga” och varför inte Nils Holgersson på sin gås – över landets gärdsgårdar och träden och tecknar den förändring som ägt rum och det pris det har, inte bara för de som bor kvar i de vi kallar ”ekonomiska dödzoner”, utan faktiskt för alla.
Det är ord och inga visor.
Tanken var ju – när den stora moderniteten rullade in med Folkhemmet – att alla skulle få i stort sett samma samhälleliga service.
Men det bidde inte så.
Marknadskrafterna fick fritt spelrum att sköta ruljansen och det skulle väl kort kunna sammanfattas med att Drottninggatan i Stockholm fick åtta nya apotek – medan de i glesbygden slog igen.
Med vilket mandat togs de besluten?
Så nu tarvas motstånd!
Att bo på bystan kräver engagemang, kamp, samarbete. Kort sagt: medborgarskap!
Vore jag rektor på en gymnasieskola skulle jag fort som attan tjacka upp mig på en klassuppsättning av ”Läget i landet”.
Boken är en guldgruva att hämta stoff och energi ur för en rejält saftig och engagerande lektion i samhällskunskap anno 2017.
Ren grundforskning.