När minnet sviker

På 15 år har 165 geriatriska vårdplatser försvunnit i Norrbotten. Per-Olof Kastberg är glad att hans hustru Siri utreddes och fick bromsmedicin för sin Alzheimer. - Hon fick en blodpropp som gick upp till huvudet. I samband med den gjordes en utredning som visade på Alzheimer, säger han.

Per-Olof Kastberg bor ensam kvar i Norrbottensgården i Avan.                                               Siri är borta men han fortsätter att engagera sig i Luleå Demensförening. "Det handlar om en mycket skör patientgrupp med stort behov av hjälp", säger han.FOTO: Jonas Lindsköld

Per-Olof Kastberg bor ensam kvar i Norrbottensgården i Avan. Siri är borta men han fortsätter att engagera sig i Luleå Demensförening. "Det handlar om en mycket skör patientgrupp med stort behov av hjälp", säger han.FOTO: Jonas Lindsköld

Foto: Jonas Lindsköld

Luleå2010-09-11 15:05

Det har skett en kraftig minskning av antalet geriatriska vårdplatser i Sveriges landsting. Det vill säga platser för utredning, behandling och rehabilitering av äldre. I Norrbotten har antalet platser minskat från 201 år 1995 till endast 36 år 2009.
Det är Demensförbundet som har gjort en sammanställning och slagit larm. Bland annat uppvaktades politikerna under Almedalsveckan. Förbundet har också tillskrivit alla landsting.
Ingen kompetens
Per-Olof Kastberg är glad att hans hustru fick komma på en geriatrisk utredning på Sunderby sjukhus. Det var "tack vare stroken". Annars skulle hon ha varit hänvisad till vårdcentralen och kanske fått sin diagnos långt senare.
- Vårdcentralerna har ingen geriatrisk kompetens och läkarna där är inte alltid så pigga på att skriva remiss. Man vill inte göra det "i onödan". Samtidigt är det viktigt med en snabb adekvat utredning så att man kan sätta in åtgärder i starten av Alzheimers sjukdom, säger han.
Sköttes hemma
Vi möter Per-Olof Kastberg i hans vackra vita Norrbottensgård i det natursköna Avan. Han bor ensam här. Hustrun Siri gick bort för tre år sedan vid 77 års ålder.
- Det var drygt sju år efter diagnosen. Den sista tiden bodde hon på Storstigens äldreboende. Till dess skötte jag henne här hemma med hjälp av hemtjänsten och med avlastning först en vecka per månad och sedan två veckor per månad. Hemtjänsten kom oftare och oftare, till slut fyra gånger om dagen.
Siri Kastberg hade förutom Alzheimer många andra sjukdomar. Per-Olof Kastberg berättar att hon satt antingen i sin rullstol eller i tv-fåtöljen under dagarna.
- Vi fick en trapphiss så hon kunde bo kvar, säger han.
Det värsta med Siris tillstånd var den personlighetsförändring som Alzheimer innebar. Per-Olof Kastberg ger exempel:
- Hon hade varit mycket duktig på att laga mat. Men hon glömde var köksgrejerna fanns och hur hon skulle göra. Vid matbordet kunde hon bre smöret på servetten i stället för på brödet.
Pressas hårt
Per-Olof Kastberg är ordförande i Demensföreningen i Luleå. I den egenskapen och med sina egna erfarenheter ställer han tre krav:
4 God tillgång till geriatriska vårdplatser och snabba utredningar.
4 Utbildning om demenssjukdomarna till all hemtjänstpersonal.
4 Fler anställda på äldreboendena.
- De anställda i hemtjänsten och på äldreboendena gör allt de kan men pressas för hårt och tvingas känna att de inte kan erbjuda den kvalitet som de vill erbjuda, säger Per-Olof Kastberg.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om