Vi har länge blivit varnade, men vi tycks inte förstå.
Färre ska göra mer eftersom allt färre verkar behövas för att få maskineriet att gå runt.
Vi är på väg mot ett samhälle där människor ersätts av automatisering, mekanisering och robotisering.
Det är ingenting nytt, det har pågått under lång tid.
Från politiskt håll sägs det att ekonomin har bra kurs.
Har vi människor det?
På många arbetsplatser funderas det över ekonomin, hur den ska kunna bli bättre. Svaret är ofta digitaliserade och automatiserade lösningar – människan ersätts. Textrobotar kan än så länge inte skriva denna krönika. Men lita på att det finns någon som önskar det.
Vi skannar våra varor i stormarknaden. Det går smidigare så, men samtidigt riskerar någon att bli arbetslös. Männi-skor som jobbar, betalar skatt. Det gör inte maskiner. Vad vi ser är en avhumanisering av vårt samhälle.
Vi ska ha självkörande bilar – färre chaufförer.
Flygledartorn i Norrland ska skötas från Arlanda – färre jobb.
Vi gör alltmera på egen hand på flygplatser – färre jobb.
Drönare ska ersätta folk på marken – färre jobb.
Det som kan automatiseras och digitaliseras går att ersätta – färre människor behövs.
Vad ska människor som blivit ersatta och som inte behövs göra? Jo, de ska tydligen ta skit från politiskt håll för att de inte bidrar – samtidigt som politiken under lång tid blundat för vad som pågår.
Ska vi ha det så?
Om vi inte längre tror på att mänsklig kraft, händers verkan och mänsklig empati utan tror oss kunna ersättas av datorer är vi farligt ute.
Lättjan är begärlig. Vem vill inte att det ska gå snabbare i kön. Vem vill inte ha en Free Way? Jo, vi är många som önskar ett enklare leverne – men vem eller vad ska betala för vår välfärd?
De avskaffade löntagarna, som en gång med sitt arbete bidrog med skatt? Eller maskiner och digitaliserade lösningar som inte betalar skatt för sig?
Att detta händer i Sverige är kanske inte så konstigt. Vi tillhör de länder som snabbt och okritiskt anpassar oss, men som heller inte ser konsekvenserna av den så kallade utvecklingen.
Några av dem som vurmar för den här utvecklingen kallas techisar. De kan förenklat beskrivas som robotkramare och de har ett eget språk, fritt från kritiska infallsvinklar. De vill disrupta oss – vi som kallas den vanliga människan – och få oss att bli tech-friendly.
Techisar använder sig av translators så att den vanliga människan ska förstå att ettor, nollor och algoritmer faktiskt vill oss väl. Men techisar pitchar ogärna att samma ettor, nollor och algoritmer gör människor arbetslösa.
Om meningen är att arbetsfria människor, så förstår jag inte: Varför ska de som står utanför arbetsmarknaden då straffas och skuldbeläggas?