Tonie Lewnhaupt har alltså under många år samlat äldre mode, och visar upp detta på Thielska galleriet. Mode som idag finns i Röhska museets samlingar i Göteborg.
När vapenvilan undertecknades den 11 november 1918 i en gammal restaurangvagn mitt i skogen vid Compiègne hade modeindustrin i Paris redan börjat rita sina nya kollektioner. Nu skulle modet revolutioneras. Hårt snörda liv och långa släpande kjolar skulle förpassas in i historiens mörka garderober. På ritborden skissades bilden av den nya kvinnan. Störst av alla modeskapare var Paul Poiret, som skapade långa pärlbroderade klänningar som hälldes över de välbärgade kundernas smala kroppar. Ingen korsett. Ingenting som satt åt.
Nu hade kvinnor för första gången en utbildning, en studentexamen och några hade ett eget yrke. De hade fler än en roll i samhället.
Men freden efter det första världskriget var bräcklig och i Ryssland pågick revolutionen. Hitler tog makten i Tyskland och så var det krig igen. I Frankrike lyckades modehusens organisationer övertyga Hitlers hantlangare om att de skulle få stanna i modets huvudstad. Det fanns fortfarande en publik bland dem som bodde i Paris. 1944 drevs tyskarna ut från Champs Elysées och snart var det maj 1945 och vårkollektionerna levererades till butikerna i åttonde arrondismentet.
Tillskillnad från friheten i modet från slutet av det första världskriget snördes kvinnorna nu in i nya korsetter och draperades i metervis av tyg. Christian Dior öppnar dörrarna till sitt modehus med kollektionen The New Look. Balanciaga, Givenchy, Jean Patou och många fler följer efter. Kvinnorna, de får gå hem från sina arbetsplatser och lämna offentligheten. Hemmafruidealet sprids i filmer och populärkultur.
Det är nu de ikoniska kläderna på bilder av de största fotograferna sprids över hela västvärlden. På utställningen får vi se kläder som skapades under efterkrigstiden till de kvinnor som var mycket förmögna.
Vi får de hur den smala korsetterade midjan från 1940-tal och tidigt 1950-tal blir till en siluett med avskurna byxor och kjolar som hänger på höften när allt fler kvinnor får chansen att arbeta och skapa sitt eget liv. Kraftfulla skärningar med överdimensionerade knappar visar vägen mot det mer fria mode som dyker upp. Det är London som tar över.
Ingen hade sagt högt att kläderna som konstruerades i Paris salonger var gamla trasor. De syddes om och ärvdes. Såldes vidare som vintage. Idag är modebilderna från Christian Diors tio år som designer konst.
Kläderna som visar hur historien bytte riktning finns med i utställningen. Fantastiska dräkter, klänningar och ensembler. Allt på neutrala dockor i de lite trånga utställningsrummen i huset från det förra sekelskiftet. Den är komprimerad men värd att besöka för alla dem som vill veta mer om var våra modekläder har sina rötter.