Vissa har det. Andra inte. Som Bo Kaspers orkester sjöng en gång i tiden. Och lite så måste det ha varit för Sara Thuresson. Hur förklarar man annars varför en femårig liten tjej bara börjar sjunga, spela piano och så småningom börjar skriva egna låtar?
- Den bara fanns där, musiken, meddelar Sara från kontoret i Malmö, där hon krafsar ihop det sista inför avresan norrut.
Under tisdagen återvänder hon till Piteå för en spelning på Kårhuset. Och på onsdag kväll uppträder hon tillsammans med Martina Lundberg på säsongsavslutningen av Unplugged i Konsthallen. Och återvänder, ja. Sara Thuresson började sin professionella musikaliska resa på Musikhögskolan i Piteå, med arrangering och komposition på schemat. I hela sex år blev hon kvar och var bland annat med och invigde Studio Acusticum 2007.
Men för någon som sysslat med musik så länge, lät debutalbumet vänta på sig ganska rejält.
- Jag skrev min första låt när jag var 8 år. Jag hittade på egna melodier och texter. Men jag förstod nog inte att det var det här jag skulle hålla på med förrän jag började på Musikhögskolan. Det var då jag bestämde mig för att jag ville göra min grej, säger Sara.
Debuten Jag säger nu kom i början på april i år och för osökt tankarna till Tori Amos, mycket på grund av pianospelandet.
- Jag sitter mest vid pianot när jag skriver min musik. På det sättet blir det ganska organiskt och liveinspirerat. Och jag lyssnade ganska mycket på Tori Amos för några år sedan. Så det är klart jag är inspirerad av henne, framför allt av hennes pianospel, säger Sara och fortsätter:
- På skivan spelar jag en låt med Emil Jensen. Han inspirerar också. Speciellt sättet han blandar text och musik på. Och hur han pratar om viktiga saker. Men just nu är jag inne i en period där jag inte lyssnar så mycket på musik överhuvudtaget. Jag väljer tystnad istället.
När Sara inte skriver musik till sig själv, leder hon körer via en kyrka i Malmö. Det är allt från barn- och babysång till vuxenkörer. Dessutom har hon spelat mycket på anstalter runt om i Sverige.
- Jag tycker om mötet mellan människor och musiken. Och så har jag alltid gillat den vårdande delen. Så jag kontaktade faktiskt en anstalt efter att ha sett filmen om Johnny Cash. Det var häftigt och det blev väldigt populärt.
Spelningarna har oftast skett på de anstalter med hög säkerhetsklass, som Kumla. Och oftast för mindre grupper tungt kriminella i en samlingssal, ett grupprum eller liknande.
- Första gången var jag ganska nervös. Jag hade många föreställningar, bland annat att det nog skulle kännas hotfullt. Men det var det inte. Många där är ju helt vanliga människor som det gått snett för. Och det känns bra att ge dem ett avbrott i deras vardag, förhoppningsvis få dem att må lite bättre, säger Sara och fortsätter:
- En av de finaste presenterna jag fått fick jag av en kille på en anstalt. Det var ett par år sedan. Jag spelade en låt som heter Polarbear, som tar upp lite miljöfrågor sådär. Efter spelningen kom en han fram och gav mig ett vykort. Det var egentligen ett fotografi som han fått av en vän. Och på bilden fanns en isbjörnsmamma och en unge. Det betydde tydligen mycket för honom så jag sa att jag inte kunde ta emot det. Men han ville verkligen att jag skulle ha det. Jag har ramat in det hemma.
Fotnot: Förutom Sara Thuresson uppträder även Luleåtjejen Martina Lundberg på säsongsavslutningen av Unplugged i Konsthallen på onsdag kväll. På tisdag kväll spelar Sara på kårhuset i Piteå.