Uppvuxen i Hälsingland flyttade Åsa Lindholm till Luleå då hennes man pluggade på högskolan. Stockholm, eller någon annan storstad, lockade inte så familjen blev kvar. Efter studierna i Umeå och AT-tjänstgöring i Boden började hon sin karriär som gynekolog på Sunderby sjukhus 1991 där hon bland annat specialiserade sig på att hjälpa par med en barnönskan att bli föräldrar. Hon disputerade på PCOS, den vanligaste endokrina rubbningen hos kvinnor, ett tillstånd som kan göra det svårt att bli gravid.
– De kvinnorna är oftast lätta att stimulera till ägglossning och när jag höll på med disputationen tänkte jag att jag nog borde blivit endokrinolog istället för det var så spännande. Alla hormonaxlarna går i varandra, så om man exempelvis har rackel med sköldkörteln kan även ägglossningen rackla. Mitt huvudjobb är att se till att man får de barn man vill ha – när man vill ha dem. Det innebär att man även måste ta hand om tonåringarna som behöver preventivmedel, och när de senare i livet vill ha barn och det inte blir något så får jag hjälpa dem med det.
En kvinna med PCOS är ofta lätta att behandla med tabletter konstaterar Åsa Lindholm, även om det inte alltid går att hjälpa alla kvinnor som har en graviditetsönskan.
– Det är svårt att peka ut någon specifik orsak till att det inte fungerar för alla att bli gravida trots att de får hjälp. Däremot vet man att kraftig övervikt, eller kraftig undervikt, gör det svårare. Man ska vara lite svenskt lagom för att det ska fungera som bäst. Framför allt kan överviktiga som går ned i vikt komma igång och ägglossa själva, konstaterar hon.
Det var under hösten 2010 som Åsa Lindholm lämnade sin tjänst som överläkare på gynekologimottagningen på Sunderby sjukhus, för att istället gå över i privat verksamhet och tog successivt över stafettpinnen efter Birgit Hassler hos Doktorerna Hassler. Anledningen var att hon kommit till en punkt i livet då hon ville slippa jobba nätter.
– Jag ville inte jobba jour längre och vara uppe på nätterna. Jag var bakis i två dygn efteråt varje gång. Annars hade jag kunnat tänka mig att vara kvar. Men nu är det en skön tillvaro att kunna styra dagarna själv, och själv avgöra om jag har tid för någon extra patient.
Åsa Lindholm beskriver sig som en typisk mottagningsdoktor. Det är kontakten med patienterna som gör jobbet så givande.
– Tidigare var jag även på ungdomsmottagningen någon gång per månad. Jag vill se till att de unga skyddar sig ordentligt, och får ha kul utan att det går åt helvete, för att sedan kunna få sina barn när man vill ha dem. I dag är mina patienter i alla åldrar, från det att man börjar menstruera tills livets slut, och handlar om allt från barnönskan till framfall och allt däremellan. Det finns ingen annan specialitet inom medicinen där man kan följa sina patienter på samma sätt.
Men det var inte självklart att det var just gynekolog hon skulle bli. Istället fanns länge tankarna på distriktsläkare eller lungläkare med inriktning på allergologi eller immunolog. Att valet till slut föll på gynekologi har hon inte ångrat.
– En gynekolog måste hålla ordning på en massa olika saker. Det roligaste med jobbet är att träffa alla människor och prata med dem. Det spelar ingen roll om de är 12 eller 84 år. Alla har sina erfarenheter som gör att det blir intressanta möten.
Att ta väl hand om sina patienter ser hon som jätteviktigt och minns själv sitt första besök som 16-åring hos en gynekolog som inte bemödade sig att skapa någon form av kontakt.
– Jag minns att jag blev uppmonterad i undersökningsstolen av en undersköterska och fick en lång patientrock över mig. Läkaren, som var i min äldre systers ålder, kom in i rummet, dök in under skynket, krafsade runt lite och gav mig sedan ett recept på p-piller utan att pratat med mig. Man kan aldrig montera upp folk på det sättet, man måste prata först.
Att gå på årliga kontroller hos sin gynekolog är inte nödvändigt anser Åsa Lindholm. I stället är det viktigt att söka hjälp om något börjar kännas annorlunda.
– Om man mår bra så behöver man inte undersökas, förutom att man alltid ska gå på sina cellprovskontroller. Men om du plötsligt får en blödning trots att mensen varit borta några år ska du självklart söka, likaså om det känns som att hela innandömet håller på att ramla ut. Och det finns även skäl att undersökas om man bara är allmänt orolig, låt säga att flera vänner får cancer och man själv blir orolig – det är skäl nog att kolla upp sig menar jag. Det är bättre att undersökas när man faktiskt har besvär än att gå på regelbundna kontroller.