Vi träffas på ett fik i centrala Luleå. Det är tre dagar kvar innan det återigen är dags för Rickard Kjellgren att bege sig in i skolans värld igen. Första veckan består av planering, men sedan är det dags att ta emot nya elever på gymnasieskolan och träffa de som nu börjar år två och tre.
– Det är lite speciellt att möta elever som kommer från högstadiet, det är så mycket som händer i deras värld i den åldern och nu blir allt nytt och de kanske hamnar i en klass där de inte känner någon.
Varför valde du att bli lärare?
– Det startade redan på gymnasiet. Egentligen valde jag mellan att bli journalist eller lärare men valde till slut läraryrket och undervisar i svenska, religion och psykologi. Jag hade själv haft en del dåliga lärare och kände att jag ville kunna nå ut till eleverna.
Vad gör dig till en bra lärare?
– Jag vill vara en bra förebild, för mig är det viktigt att mina elever som kommer på lektion känner att jag ger av mig själv också. Mötet med eleverna är viktigt. Som lärare kan du vara hur duktig som helst på ditt ämne men har du inte förmågan att nå eleverna och få dem intresserade så spelar det mindre roll. Jag brukar medvetet försöka provocera mina elever för att starta en diskussion. Det är kul att utmana dem och tvinga dem att tänka efter. Men visst är det en utmaning ibland. Jag undervisar exempelvis i religion och det finns ju nästan ingen av mina elever som är intresserade av det, eller så har de väldigt starka åsikter om vad som är bra eller dåligt. Och jag brukar säga till mina elever att det är okej att tycka vad man vill, men man ska veta varför man tycker det och kunna argumentera för sin sak, säger han.
Din undervisningsstil gav dig också pris som Sveriges bästa lärare?
– Ja precis. Priset delas ut av Handelskammaren i Sverige och ifjol var det första gången som någon norrut blivit nominerad. Och jag blev nominerad av både nuvarande och gamla elever. Det kändes väldigt bra att få den uppskattningen.
Hur skiljer sig din undervisningsstil från andra lärares?
– Jag har kanske ett annat sätt att förklara saker och ting. Ibland klär jag ut mig och spelar teater. Elever säger att en lektion med mig kan vara som en standup-föreställning. Jag vill att det ska vara kul att lära sig. Under de tre år som jag har eleverna träffar jag dem nästan mer än vad de träffar sina egna föräldrar. Då känns det viktigt att vi har kul tillsammans, förutom att de också ska lära sig saker. Samtidigt har jag inga problem att ta in erfarenheter från mitt eget liv, det tror jag att eleverna uppskattar. Om vi pratar om värderingar och hur man bemöter andra människor så berättar jag hur jag själv blivit mobbad exempelvis. Om någon uppträder på ett sätt som verkar konstigt så ska man vara stöttande snarare än fördömande. Man vet aldrig vad den personen går igenom. Jag tror att jag får elevernas förtroende genom att vara personlig, det betyder mycket. Men visst är det är en stor utmaning att jobba som lärare. För mig är det viktigt att nå varje elev. Jag försöker alltid anpassa mig utifrån vilken grupp av elever jag har framför mig. Jag ser också till att hänga med på internet och sociala medier och röra mig där var mina elever är. Det krävs en hel del förberedelser, visst kan man göra som man alltid gjort och ha en mall och köra samma undervisning varje gång men det är inte den typ av lärare som jag vill vara.
Du har fått pris som Sveriges bästa lärare, hur är en dålig lärare enligt dig?
– Jag tror att de flesta har haft både bra och dåliga lärare. Jag blir upprörd när jag möter lärare som inte har ett engagemang. För mig är läraryrket det viktigaste som finns. Visst kan man ha bättre och sämre dagar men det måste finnas en vilja att utvecklas så att man inte gör samma sak år efter år. Jag har själv syskon som har haft samma lärare som mig och det blir så tydligt när en lärare gör samma sak i år efter år. Den typen av lärare vill jag inte vara. Jag ägnar hellre tid åt att prata med en elev som behöver det under en rast istället för att stänga in mig för att fika eller rätta prov. Min dörr står alltid öppen.